.

Jag är så in i helvete frusen under denna tid på året. Jag vet att jag inte ska klaga men jag tror problemet ligger hos oerfarna Kalifornier. När kylan smyger sig fram gör de inga radikala förändringar på deras livsstil.

Thanksgiving känns som en uppvärmning inför julafton. Det finns alltid tillgång till utsökt mat, stämningen är mysig (bortsett från skrikande småungar), brasan är tänd och ansträngningsnivån är en självklar nolla.

Jag har beslutat mig för att ta stoppa ner Thanksgiving i resväskan tillbaka till Sverige, sista torsdagen i november är du välkommen på gött käk hos mig!!!!

Vi har firat denna tacksamma högtid i San Francisco med Wilmas föräldrar och hennes systers familj.

I tisdags hade jag min första fotbollsmatch (0-0). Vi var därför tvungna att åka på onsdag morgon.

Bilen var färdig packad redan kvällen innan, planen för oss ungar var att hoppa in i bilen med pyjamasen. Jag som är en rutinerad familjemedlem vid detta lag vet att tiden alltid blir framflyttad. Jag trodde därför att jag hade tid på morgonen att fixa pricken över i:et. Wilma väckte mig 5.17, vi lämnade huset 5.21. Vad fan hände där?

Klockan 09.30 vaknade jag av att vi skulle äta frukost, en halv film senare och vi var framme. När vi var framme frågade jag Richard, chauffören, om det var någon mer än jag som tyckte det var skönt att sova ut hela bilresan?

Jag hängde med på den årliga traditionen till Santa Cruz och valde ut julgran. Vi köpte lunch och smarriga tillbehör och åkte till deras lilla stuga uppe i bergen. Att traska runt i skogen och känna den ljuvliga doften av ren luft var guldvärt. Efter det begav vi oss till ett ställe där vi omringades av julgranar. Yxan var med och efter x-antal timmar var vi tillbaka nöjda och belåtna över den nya julgranen.

En kväll åt vi en riktig krabb-middag, vilket gav mig en fruktansvärd nostalgi känsla när hela Bexell, Karlsson, Lindwall- släkten är samlad. Ni ska veta att ni är topp 1!

Vi tittade på en college fotbollsmatch. 13-10 till California, när det var 2 sekunder kvar gjorde Washington touchdown och Cal förlorade. Men jag var glaaaa ändå, jävligt frusen, men glad.

Och visst känner man sig som en i familjen när betyg feen, grandma, ger en liten slant för de fina betygen. Missförstå mig inte, det är enklare än sjölins-lätt att få bra betyg.

Jag gillar de faktum att jag befinner mig i två världar.

Grandpa är kalas!

Kram Anna

Veckorna, dagarna och timmarna går in i varandra. Var man än befinner sig i världen existerar det alltid en vardag. Vissa dagar är mer glitterfyllda än andra, men jag kan enkelt konstatera att jag inte längtar efter Jonas samhällskunskaps lektioner på Samskolan. Självklart saknar jag många saker som kära Svealand har att erbjuda. Men jag vill leva tills rynkorna bombarderar mitt ansikte, mina ben slutar att förflytta mig och ryggraden har ramlat ihop. Så tiden är inget problem för en 16,5 åring. Under tiden ska jag uppleva min första thanksgiving och vara thankful för att jag har mat för dagen!!

Förövrigt har vi infört den tröttaste saken i mitt fotbollslag ’’ the secret sister’’. Man har en person i fotbollslaget som man ger en present till innan varje bortamatch. Presenten befinner sig i en fin påse, fylld av godsaker där bara fantasin är ens motstånd. Gottepåsen ska överlämnas på ett diskret sätt så den lycklige mottagaren inte vet vem den kommer ifrån. Kalla mig glädjedödare, men arbetet bakom presenten är inte värt lyckan då man får sin egen överraskning. Idag har jag gått till affären och bunkrat upp med lager av godsaker och fina pappren som jag ska skämma bort min syrra med.

Har glömt att nämna min kärlek till amerikansk tv, det är nästan lika bra som Menchise. Klart det inte riktigt går att jämföra, båda är fina på sitt sätt. Dock vill jag skjuta någon när den ständiga reklamen kikar fram, fast Menchise finns inte alltid där för mig. Så tv:n kanske vinner i längden trots allt..

Jag tänker på er!

Kram Anna

Efter två skoldagar förra veckan var jag välförtjänat av ledighet i torsdags och fredags. I torsdags var det Veterans day, vilket innebär att man ska hedra amerikanska soldater. I fredags var det ingen skola eftersom den ekonomiska situationen satte lärarna ur betalning.

I torsdags var det den sista fotbollsmatchen. Det kändes riktigt sorligt att veta att jag aldrig mer kommer uppleva en high school fotbollsmatch. Dock ska man aldrig säga aldrig, kanske är jag den stolta mamman i publiken vars son gör ständiga touchdowns. Efter matchen var det självfallet In-N-Out som gällde. Det är en tradition som eleverna på Hart high school har. Det spelar ingen roll om det är vinst eller förlust, sura miner har suddats ut och folk kan med glädje trycka i sig den utsökta hamburgaren. Efter varje hemmamatch är stället alltid fullproppat och högljutt. När jag, Katie och Alexandra kom hem till oss var brasan tänd och vi tog massa filtar och kuddar och somnade till ’’What happens in Vegas’’ samtidigt som halloween candy rann ut från våra käftar.

När familjen samlas och ska ägna 2 timmar åt en film uppstår det alltid konflikter om vilket filmval. I dagsläget saknar jag ett vettigt beslut. I familjen Bexell är allt så mycket lättare, mammsen och jag har exakt samma smak på film. Inget blod, krig eller slagsmål. Vi är mer typerna som föredrar lycka, kärlek och fina slut. Pappa lyssnar på sina tjejer och Marcus har för längesen sysselsatt sig med något annat.

Här är den största skillnaden att jag är den äldsta till två envisa bröder. Det är snabbt uträknat att de överhuvudtaget inte söker samma romantik i filmerna som jag. Jag får inte det lyckliga slutet som Julia Roberts i Notting Hill, istället nöjer jag mig med någon animerad skit film.

I eftermiddags har jag dammsugit mitt rum och dammat av, jag har tvättat mina lakan och tagit ett gottigt bad. Nu ska Cade och jag spela playstation i mitt väldoftande rum med mysbelysning.

Och PANG torsdag, fredag, lördag och söndag var över. Jag har varken ork eller ser någon vits med att älta vad jag har ägnat mina timmar åt.

Idag var det 28 grader vilket jag hoppas håller i sig hela veckan!

Ha en fin vecka!

Kram Anna

Varje millimeters bild jag såg framför mig om hur Las Vegas skulle vara levde upp till verkligheten. Man kunde känna ut i fingerspetsarna att Las Vegas är den staden där mest lycka och olycka existerar. Staden sover aldrig trots att folk spenderar mycket tid på hotellrummen... Varje byggnad är unik på sitt sätt och består av en mix av casinon, restauranger, caféer, shopping och hotell.

The Strip är namnet på gatan som tillfredsställer alla dina behov, där finns allt du kan köpa för lycka.

Jag, Louise och Mie tog oss förtjänta av en lång weekend och hälsade på Frida i Las Vegas. Hon bor där med två pappor i ett helt fantastiskt hus. Papporna tillhörde den underbara kategorin av människans grupperingar.

Vi njöt av varandras sällskap och tog vara på tiden, samtidigt som vi följde ordspårket  ’’ Så mycket kärlek, så lite ilska’’.

När två grabbar kliver ut ur en Ferrari och frågar om vi vill ge dem sällskap kring deras VIP bord som väntar fanns det inte längre någon tvekan- jag är tillbaka när jag är 21!

Frida och hennes värdfamilj bodde 15 minuter från The Strip vilket självklart resulterade till att The Strip blev vår hemmaplan. Vi vidgade våra vyer när det gällde shopping fronten. Det var en sjuk hög standard vilket fått mig att inse vilken underbar värld en pytteliten del av världens befolkning lever i.

Utöver äventyren på The Strip åkte vi till en outlet, besökte Lake Las Vegas, åt enastående goda rätter, unnade oss frusen yoghurt och skrattade åt svenska hederliga skämt.

Vi prickade även av sevärdigheter som Madame Tussauds, jag kan fortfarande inte påstå att jag känner Britney Spears, Obama eller Merley Streep, men jag har absolut kommit ett steg närmre den inre krestsen.

Vi såg the Lion King, det är helt sjuk vilka enastående talanger folk sitter och trycker på. Det var en helt fantastisk show som var tagen direkt från filmen lejonkungen. Allt- klädseln, rösterna, omgivningen, musiken var helt otroliga. 5 lejonhuvud av 5 möjliga!

Efter en timmes flygresa var jag hemma igen. För hur man än definierar ordet hemma så är Santa Clarita mitt hem. När vi svängde in på uppfarten kunde jag inte låta bli att le, jag hade återigen klarat bokningar, incheckningar, säkerhetskontroller, hämta ut bagage, ta reda på vart jag ska ta vägen och tillsist lärt känna en helt ny stad.

Personligen tycker jag att tar hand om mig själv rätt bra. Jag duschar varje dag, gör mina läxor, ler mot personerna i min omgivning, gör min egen frukost och lunch, tvättar min smutstvätt, köper nödvändigheter som schampo och balsam, fixar de tekniska m.m.
Man kan säga att jag är min egen mamma och pappa, medan Wilma och Richard är mina två hjälpredor.

Men något som jag saknar med denna karusell är någon som tillfredställer mina fötter (mamma). Jag riktigt känner hur dem lider, och jag kan inget annat än ge dem medlidande. Tånaglarna är en pina, jag har förhårdnader överallt, torrhud och sår. Ett tag tänkte jag unna mig själv en fotbehandling men efter helgens inköp av en ny dator känner jag att fötterna får omplaceras.

Jag har lagt märke till att alla amerikanare har minst två släktingar som de ogillar, brutit kontakten med eller inte tål att se. I detta släktträd är Richards mamma, syster och systerson de drabbade. De tre har bosatt sig tillsammans, rättade sagt- hans syster har aldrig flyttat ut och hennes son i sin tur har aldrig flyttat hemifrån. Jag ska inte hänga ut några eller gå in på detaljer vad som gör dem till något alldeles unikt, med negativ betoning på unik.

Som vanligt när de dyker upp en tradition på almanackan blir det en extra krydda på tillvaron.

Wilmas systers familj har tillbringat helgen hos oss. I lördags förmiddag begavs sig hela gänget till dessa tre musketörer (Richards mamma+inneboende). Varken småttingarna eller 40 åringarna var över entusiastiska. Det var de mest osannolika halloween hus jag någonsin har skådat. Det fanns inte en decimeter fri yta, varken på tomten eller inomhus.

Under vistelsen skickade Richard sms och frågade om jag behövde bli räddad. Efter någon timme bytte han taktik och erbjöd sig att hämta mig på måndag morgon ifall jag ville tillbringa helgen där... Söt omtanke.

På kvällen var det halloween party för hela slanten. Jag träffade på telletabbisar, pirater, gud, jesus, zombies, sjuksköterskor, clowner, Mr. Harlow, poliser, lådor, superhjältar, mussepigg, horor och mycket mer därtill.

På söndagen var jag på en slags nöjespark där jag återigen fick en dos av halloween. På kvällen var de självklart trick or treating. Jag tror jag mest gapade den kvällen, dels av all enastående engagemang och för godsakerna.

Väderrapport: 30 grader
Saknar: mammas lax
Saknar inte: plugg + svenskt väder
Önskar: att det var torsdag


 




Cade, jag, alexandra, rica, catilin, CJ, wilma





(För er som fortfarande inte fattar: Klicka på de små bilderna för att se dem större)


Kjam mig