.

Mina tre prinsessor har varit på besök. Vi har hållit igång sen tuppen börjat tjuta och lagt oss dygnet efter. Jag blir helt varm inombords när jag tänker på hur underbart roligt vi har haft det!

Jag gick i skolan två gånger. En dag hade jag minimum day och slutade klockan 11 och den andra dagen följde Oddo och Josefina med till skolan eftersom de var med på Alexandras och Katies lektioner.

De andra dagarna har Wilma och Rich turats om att komma på genomskinliga bortförklaringar.

Eftersom tjejerna hoppade in i min vardag har vi gjort några självklara grejer som t.ex. spenderat lite tid med mina amerikanska kompisar, ätit menchies, gjort oreo balls, spelat min sista fotbollsmatch, ätit sushi, gått till Kohl’s...

En kväll gjorde tjejerna middag till min familj, Doleen, Adrian, Alexandra och Katie. Och en kväll samarbetade vi oss igenom en oslagbar måltid som Anna och Mies amerikanska maggropar sent kommer att glömma.

Vi har även unnat oss detaljer som hör till då man är på semester. Vi har ätit klockrena luncher och middagar, gått på massage, badat i bubbelpool och tjejerna har shoppat tills det endast klingat cents i plånboken.

Sedan har vi upplevt Kalifornien.

Jag, josefina och Olivia följde med Wilma, mina värdbröder och Wilmas bästa kompis, Doleen, till Oakland som ligger lite utanför San Francisco. Jag, Olivia, Josefina och Cade tog plats hos Wilmas föräldrar, dem gav oss den kärlek vi behövde för att känna oss mer än välkomna. Medan de övriga spenderade de tre nätterna hos Wilmas syster, Charlotte.

Vi följde med på släktens årliga tjejtrip till The White Elephant Sale. Där fanns allt som behövdes för att piffa upp livet och dess betydelse. Kläder, skor, väskor, böcker, filmer, lampor, porslin, prydnader. Procent mässigt var 89% av grejerna skit. Dock var priserna guldvärda, och vi hittade mycket som tillfredställde våra sekundära behov.

Efter denna festlighet bjöd grandma Marion alla på lunch. Vi tryckte i oss den amerikanska näringen och avslutade med den godaste glassen i världen.

Under resten av vistelsen var vi som katter, vi kom och gick när det passade oss. Vi fångade vår egen föda och satt i knäet på grandma och grandpa.

Vi tog bart in till San Francisco efter frukost och kom hem efter middagstid.

Vi spenderade tid på Union Square där shoppingen stod högst på prioriterings listan. Vi åt appetizer på Hyatts högsta våning, där jag och morfar avnjöt en god middag sist. Vi tog Cable Car till Fishermans warf’s, där min kropp äntligen fick i sig en måltid av gudomlig lax.

Lång helgen var över och tillbaka i Santa Clarita hade Rich köpe Alla Hjärtansdag presenter till var och en, gjort middag, klätt bordet med rosor och köpte jordgubbar doppade i choklad.

Dagen efter kom efterlängtade Mie och vi kunde sätta igång vår upptäcktsfärd i Los Angeles.

Vi shoppade på mallen intill oss, åkte till Hollywood och shoppade yttligare, åkte starlines bus i Beverly Hills där vi fick guidning i celebriteters värld, vi träffade kändisar i uppstoppad version på Madame Tussauds, besökte Chinatown och Olvera Street, åkte med Wilma och killarna till Venice beach, Malibu och Santa Monica. Vi åt smarriga luncher som innebar en extra joggningsrunda och kostade på oss underbara middagar.

Sista dagen åkte vi till Cades basketmatch och fortsatte sedan raka vägen till flygplatsen för att vinka av Josefina och Olivia. Richard hade bokat bord på en jättefräck restaurang. I slutet hade han beställt in en choklad efterrätt med ljus i. Då grät vi.

Sedan grät vi lite till, skrattade, torkade tårar, kramades, tackade och sa hejdå.

Nästa morgon 05.30 var det dags för det tredje hjärtat att bli avsläppt på flygplatsen. Efter puss och kram hejdå åkte jag och Rich till starbucks och unnade oss en latte.

V.7 har en speciell klang i sig och jag har förstått att Val Thorens-folket och alla därtill har haft en enastående vecka!

Kram Anna

Idag firar jag 6 månaders jubileum. 5 augusti kan ju kategoriseras som den största dagen under min 17 åriga livsstid. För vad kan egentligen jämföras? Knappast när jag tappade min första tand…

Samtidigt så låter det ynkligt. Jag har bara skuttat på enkla moln, med saknad där emellan, men det är något man får räkna med.

Tänk att jag, lilla Anna, har varit borta i 6 månader. Att starta ett annat liv med helt andra riktlinjer har bara vart kul. Så mycket nya ansikten jag har lärt känna, så många nya känslor jag har fått uppleva och en helt ny livsstil jag har fått prova på. Det är ett år som detta jag kommer minnas när jag är 96 år och knegar mig fram i rullatorn.

Jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att med lite vilja klarar jag anpassning. För mig var det stora äventyret att lämna min bekväma vardag i Sverige. För det spelar ingen roll hur bra borta är, för hemma är alltid bäst. Man vet hur det fungerar, och man vet vilket utbud lördagens frukost består av.

Ett telefonsamtal bort, en ringning på skype och ett facebook e-mail är enkelt, men känslan att man är så många månader bort har ibland fått vardagen att backa.

Men mestadels av tiden har jag kört med gasen fullt ös.