.

I alla generationer har clowner varit stämningshöjjare. Färgstarka med tokiga påhitt har de fått varje barn att le. Stilen med gigantiska smile och skor har gått hem i alla hushåll.

Clowner har förstörts. De har uppdaterats och fram filats. De är numera läskiga varelser som gömmer sig i garderober i skräckfilmer, har den vulgäraste utklädseln på halloween och mest skärsår på bilder.

Stackars små barn som går miste om ett samhälle med clowner som delar ut ballonghundar.

Igår gick Rich och Wilma på en välförtjänt “date”.

Rica, Alex, Katie och jag var hemma med killarna. Vårt lilla hus förvandlades till en svinstia. Pizza in i ugnen, chokladbollar rätt från smeten, Cade gjorde cookie dough, god glass hade införskaffats, köket stank popcorn och julklapparnas gevär sköts kors och tvärs. Den enda stunden CJ höll käften var när Alexandra tappade honom när hon försökte skaka honom upp och ner.

När varsity coachen dyker upp sätter föräldrarna yttligare press på sina ungar. I bakhuvudet på varje förälder sitter en önskan om scholarship. Det finns ingen tvekan om att USA är världens fetaste land, trots det så är sport en vardag, ett liv hos många. Ordspråket ''när du har gett dig in i leken ska du leken tåla'' passar bra in på de stackarna som varje dag under hela sin gymnasium tid utövar sin aktivitet, och självklart under större delen av sommarlovet.

I lördags stod klockan på 04.30 eftersom vi skulle slutföra en fotbollsturnering. Omringad av mörker kämpade jag mig upp i min ensamhet. Jag lyxade till en utsökt frukostsmörgås bestående av: rostat bröd, stekt ägg, tomat, avokado och sallads blad. På toppen lassade jag på ketchup och min senaste förälskelse- senap. Efter detta mästerverk kom Annies pappa och hämtade mig, 1,5 h senare och vi var redo för första matchen.

Vi vann på straffar, jag ska inte dra till med en lögn att jag la det avgörande målet. För jag la inget mål och mina nerver klarade knappt av att titta, enda anledning till varför, var för att jag tyckte synd om min coach om vi skulle förlora.

En Denny’s måltid senare och vi var redo för match 2.

Detta var matchen som bestod mellan första och andra plats. I högtalaren innan matchen ropade dem upp allas nummer och namn. Min coach hade skojjat till det lite.

’’Number ten, FROM SWEDEN, Anna Bexell’’

Jag vinkade glatt mot mina fans och sprang till mitten av planen.

Vi förlorade, vi förtjänade inte att vinna så när vi tog emot andra platsens buckal och varsin silver medalj så var vi mycket nöjda.

Det var 72 Fahrenheits, vilket motsvarar 22 grader. Solen gassade på och en stämningshöjjare till pappa hade satt upp ett skydd över avbytarbänken som gav oss skugga. När en mamma erbjöd mig solkräm var gränsen nådd. Solkräm i januari kändes inte rätt.

På kvällen var jag död, dock inte tillräckligt död för att säga nej till nattbion ’’ no strings attached’’. En film jag starkt kan rekommendera om du är i min ålder och gillar en friendship with benefits. Mr. Harlow, min engelska lärare, drog dock slutsatsen att han ska undvika filmen eftersom hans fantastiska bild av Natalie Portman kommer förstöras.

tjollahopp

Kram Anna

Det är inget påhitt att solen och dess strålar gör en lyckligare. Att låta de nakna benen få andas och ge ögonen en ny upplevelse med ett helt annat ljus är gudomligt.

Väderguden bestämde sig för att ge tillvaron lite mer liv i några dagar, en svenne som jag kunde inget annat än le.

I måndags var vi lediga eftersom kära Martin Luther en gång i tiden bestämde sig för att göra en god gärning.

I fredags efter skolan väntade game mot West Ranch, jag drog smilet och coach John, som utsett sig själv som min ’’extra pappa’’, tyckte att jag med all rätt skulle hoppa över matchen och njuta av en långhelg i Santa Barbara.

Jag åkte med Alexandra, Rica och Alexandras syster Victoria till Victorias lägenhet i Santa Barbara. Lägenheten ligger på state street vilket är i downtown. Från balkongen vandrade vi ut till taket där vi kunde spotta i cupcakesen på cafét intill.

Vi hade en riktigt mysig helg då vi på dagarna lärde känna Santa Barbaras shopping, åt goa luncher, solade på balkongen och besökte stranden. På kvällen piffade Victoria till några drinkar till oss oskyldiga tjejer och vi kunde även avnjuta lite vattenpipa. Jag tyckte med all rätt att jag förtjänade det eftersom jag spenderar mina helger på ett helt annat sätt här än vad jag gör i Sverige.

När jag bläddrar förbi kanalerna kommer jag på mig själv att stanna extra länge på ’’The real housewifes’’.  Människorna med dess tankar och åsikter är patetiska. Jag kan inte låta bli att känna ett hat emot dessa skrattretande varelser.

Dock kan jag inte klandra deras livsstil. Trots att det är fruktansvärt ytligt så hade jag inte tackat nej till dyr shopping, utsökta luncher, häng med väninnor och en fruktskål på stranden. Javisst kan vi skippa attityden.

Idag spelade vi match mot Saugust. 0-4 till dem, vi är dåliga, hypotesen ''varför?'' ligger i de oseriösa träningarna.

Jag slutar aldrig sakna er och mammas fisk!

Kram Anna

Jag undrar hur det kommer sig att amerikanare är så före men samtidigt så efter? De har det bästa, sämsta, största, minsta.

På Kullaviksskolan fick vi lämna skolans område i 6an. Klockan slog lunch och lärarna kunde andas ut och sikta in sig mot lärarrummet. De räknande sedan med att vi var tillbaka till nästa lektion. Visst har vi alltid haft friheten att rusa iväg eller gömma oss under kudden. Om så är fallet, kom konsekvenserna förr eller senare ikapp.

Här börjar man high school i 9an. Man är inte tillåten att lämna campus förrän man är junior, vilket motsvarar 2an.

För att bevisa sin ålder fungerar det som på krogen, man måste visa sitt id-kort, som man fått av skolan. Och precis som på krogen finns in smitare, och i detta fall ut smitare.

En bra jämförelse är substantivet Fängelse.

Supervisors åker runt på skolans område med golfbilar och för att tillfredsställa sina toalettbehov är ett pass från läraren ett måste.

Samtidigt kan man luta sig tillbaka rejält i High School. Som senior, då man redan sökt in till college är schemat gudomligt. Börjar sent eller slutar innan lunch.

Oavsett ålder har man friheten att pussla ihop sitt schema (så gott det går) som gör ens skoldag behaglig, sen upprepas det på samma sätt varje dag under en hel semester.

Tänk om vi hemma i Sverige kunde sluta 12.20 varje dag… Skulle man då ha några större bekymmer? Kanske vilken väska som matchar till skorna?...

Jag längtar till så mycket!

Kram Anna och hennes webcam

När jag har något jobbigt eller allmänt tråkigt framför mig sluter jag mina ögon i 5 långsamma sekunder samtidigt som jag tänker: nästa gång jag blundar på samma sätt är det över.

När jag kommer hem, sätter jag på mig mys kläder och lutar mig tillbaka. Jag blundar i 5 sekunder, samtidigt som jag vet att det nu är över. Ahhh vilken go känsla det är!

Den tekniken var användbar igår när jag följde med till Richards mamma, syster och systerson för att fira mini julafton. Även när 2 timmars fotbollsträning med varsity stod på schemat.

Efter mer än 3 veckors ledighet kommer vardagen ikapp och imorgon sätts skolan igång.

Under min andra och sista termin i high school kommer jag ödsla tid på fyra lektioner + soccer (soccer kommer i februari bytas ut till något annat).

Jag kommer börja klockan 8, läsa matte, spanska, engelska och U.S history. 12.20, då klockan ringer ut till lunch börjar min skoldag leda mot sitt slut. I stället för bara 40 minuters lunch har jag, som många andra, beslutat oss för att droppa period 6. Dock måste jag tillbaka till skolan runt kvart över 2 för att utföra min kära sport.

Jag har spenderat två kvällar med min lilla EF familj, vilket alltid är mycket roande. Mikael har fyllt år (jag uteslöt frågan om åldern), ena kvällen åkte jag Timo, Sondre och en annan svensk Axel, till LA för att se basketmatch the clippers mot the nuggets. Två kvällar efter följde jag frivilligt med till Mikaels föräldrar i Ventura för att vara med på födelsedagsmiddag.

Annars har jag spenderat slutet av mitt lov precis som lov ska spenderas i USA- Slappat med kompisar, sovit och kickat lite boll.

I år ses vi, jag längtar efter er!

Veckan efter julafton knackar nyårsafton på dörren. Det är kvällen då man förväntar sig något extra. En extra rolig middag med ett sällskap man trivs med. En extra drink till låtar som är ens favoriter. Man förväntar sig att alla i omgivningen är på topp humör och kör en dans utöver det vanliga. När klockan slår 12 önskar alla varandra ett gott nytt år, man inviger det nya året med ett leende större än någonsin och kramar folket i sin omgivning, oavsett om det är en rival eller guldklimp. Om hjärncellerna är i någorlunda förstånd kanske man sitter inne på ett patetiskt nyårslöfte i hopp om att bli en bättre människa.

Precis som alla andra så är min födelsedag 364 dagar efter min födelsedag. Fördelen med att fylla år på nyårsafton är att alla anstränger sig för att göra kvällen bra.

Nyårsafton/födelsedagen i Amerika stack ut från mängden av mina andra nyårsaftor/födelsedagar och nästa år har jag mycket att ta igen på en viss front..

Jag öppnade med glädje mina presenter på morgonen. Nu kan mamma äntligen andas ut från köp av presenter...

Till lunch bjöd mina kompisar mig på Gigo. Upplägget var ’’All you can eat’’’, samtidigt som vi stekte vår egen stek, kyckling, tunga m.m. Den stackars servitören hade fullt upp då vi beställde alla valmöjligheter från menyn. Lunchen var riktigt rolig vilket ledde till att jag, som tur var, inte la ner energi på att följa stegen i Sverige.

Därefter åkte vi till Catilin och runt 7 tiden anlände jag och fyra tjejkompisar hem till mig där min familj hade party. Det bjöds på massvis appetizer samtidigt som det kryllade barn i alla åldrar. Cj, Cade och Nathan hade ägnat eftermiddagen åt att baka tårta till mig. Den vackra happy birthday melodin sjöngs och jag blåste lydigt ut ljusen. Killarna hade även dekorerat fönsterna i köket och spegeln i badrummet med gratulationer!

Nöjda och belåtna med nyårshattarna på sne bedrog vi oss till Alexandra där hennes mamma hade gjort middag och en tårta väntade återigen. Vi log, tackade och tog emot.

Vi passade på att spendera några timmar i Dillions hus. Vi var inte speciellt många men vi dansade och alla var allmänt roade….

Minuterna innan 12 slaget skyndade vi hos tillbaka till Alexandras hus där vi firade det kommande året. På natten satt vi runt lägerelden och grillade smorz, en sagolik blandning som består av marshmallows, smältchoklad och kex som fodral.

Jag spenderade nyårsfton med mina närmsta kompisar här i USA, nästa år ska jag sudda ut ordet mysigt och slänga på mig klackarna och smälla dubbelt med fyrverkerier (eftersom dem är olagliga här).

Idag snöade det för första gången i Santa Clarita. Det är väldigt unikt och totalt kaotiskt.

Jag hoppas att din 1 januari var riktigt örsch, det är ett bra tecken på en lyckad nyårsafton!

J

Kram 17 åringen