.

Jag upplever saker jag aldrig skulle vara med om på hemmaplan. Jag säger som Robby Takac (sångaren i Goo Goo Dolls)sa ’’ när dörrarna öppnas och något riktigt bra väntar gäller det att fortsätta rakt fram på samma spår, utan att titta bakåt.’’

Äntligen är soccer trayout över. I två veckor har vi hållt humöret uppe trots en onaturlig värme på över 40 grader. Det har blivit sena eftermiddagar, men det har bara varit positivt eftersom de har vart ett sätt att umgås på. Coacherna är väldigt seriösa men samtidigt har de glimten i ögat. I fredags var den stora dagen, då hade de äntligen fattat beslutet vilka stackare som får lägga skorna på hyllan. Coacherna ansåg sig själva som väldigt känsliga eftersom de satte upp listan på fredagen, då hade dem som blivit kickade från laget helgen på sig att smälta det. Till min glädje behövde inte jag var den som låg med kudden över huvudet. Eftersom sport är en stor del av livsstilen i high school är jag glad att jag fixade laget. Det fyller ut många timmar och det är skönt att röra på påkarna.

Vi har vart på barnkalas hos grannen. Jag och Wilma konstaterade att det med all säkerhet fanns gratis mat så vi drog med oss familjen i hopp om att fylla ut magen med något ätbart. Jag kan med glädje meddela att vi hade rätt. Kan dock inte bestämma mig om det var rätt beslut att gå dit. De hade slags uppblåsbara vattenrutschkanor så alla barn var över exalterade. Var jag än stod kände jag mig i vägen då alla småbarn attackerade varandra, dansade och skrek. Plus i kanten var de underbara tårtorna och kakorna.

Min familj och jag har vart på konsert i Los Angeles och sätt Switchfoot och Goo Goo Dolls. Jag brukar inte ha speciellt höga förväntningar när jag gör saker och ting eftersom jag är rädd för att sätta ribban för högt. Men när man hör ordet konsert kan man inte låta bli att skaffa sig förväntningar, bra, dåliga, fantastiska eller värdelösa. Denna konsert var över mina förväntningar. Jag önskar att jag kunde ta en bild där hela situationen fångades. De färgglada ljusen som lyste upp träden bakom stadion, scenen som konstant ändrade färg, blandningen av folk som gjorde stämningen, den stående publiken som sjöng i takt till musiken och jag önskar till och med att ni kunde känna smaken av min grillade cheeseburgare.
Jag och Cade håller tummarna att vi är hemma då Train spelar.

Annars har jag umgåtts med kompisar, sett sommarens sista band uppträda på Central park och så har jag gjort pannkakor till min äldsta värdbror och hans flickvän som kom på besök.











Kram Anna