.

Ibland känns det som jag är på en underbar semester med fantastiskt väder, shopping och lite spring i poolen. Vissa stunder slår det mig att jag ska sitta i de klassrummen, ha de ämnena och äta samma fast food i 10 månader till. Och ibland känns det som jag har bott här hela mitt livet, skrattat på samma sätt och ätit samma peanut butter under hela min livstid.

Vardagen har satt igång. Den förgylls med fotbollsträning i 38 grader värme, lunch på olika fettonställen (ack så ljuvligt det är) och amerikanare i t-shirt. 
I helgen var jag, familjen och deras kompisar på ’’central park’’. Varje lördag i augusti spelar ett band olika kända låtar. Folk har med sig egna solstolar, filtar, matsäck och ett gott humör! Efter det ville Presidenten ''gå på bio'' eller ''visa mig runt''. Jag vet ännu inte hur man definierar ordet date i USA så jag blev livrädd och drog någon genomskinlig ursäkt.
Jag spenderade en dag på stranden Carpinteria (c. 15 minuter från Santa Barbara) med några kompisar. Dom påminner om mina svenska kompisar, förutom att många av killarna här är mer vältränad.

Jag är inte van att träffa så många nya ansikten med komplicerade namn. Eftersom jag inte har kapaciteten att pricka rätt ansikte till rätt namn är det väldigt förvirrande ibörjan, så jag hoppas på förbättring inom snar framtid.

När klockan ringde i slutet av historia lektionen kom jag på mig själv att sitta och drömma. Jag fantiserade om hur Mr. Ozella satt ihopklistrad mellan två berg och var i desperat behov av min hjälp. Han bad och böna med mängder av mutor, tillslut nappade jag på förslaget att jag skulle få sluta i hans klass med omedelbar verkan.

Imorgon är alla mina lektioner i 30 minuter, mums!

Ta't lungt!



kram Anna