.

Den 16onde kom morfar på besök. Under min fotbollsmatch var första gången jag träffade honom efter mer än 4 månader. Jag var tvungen att vända mig om för att se att jag inte drömde. Jag löste till och med 1-0 målet för hans skull.

Efter matchen började mitt jullov!

Morfar bodde på ett hotell med 20 minuter gångavstånd från oss. Han hade två dagar på sig att få en känsla hur min amerikanska livsstil fungerar.

På lördag morgon satte jag och morfar oss på Coast starlight mot San Francisco. Tåget åkte längst kusten och följde kära 101 vägen. Tåget tog 11 timmar och det regnade 10 h och 59 minuter av tiden.

Vårt äventyr fortsatte till Ukiah. Min morbror var utbytesstudent där för 30 års sedan. Vi hälsade på hans värdmamma, Barbara, och hennes nya man. Morfar och Barbara har hållt kontakt i alla dessa år, Barbara och hennes man har även hälsat på i Sverige.

Det finns olika typer av människor. De finns folk som sätter sig själva i centrum och ger sig själva den största kakan, så finns de unika människor som lever för att se andra människors leenden.

Barbara är den unika typen, hon lagade middag för 12 personer när 4 satt runt bordet, det säger allt om hennes personlighet.

I Ukiah fick jag en ny syn av Amerika. Jag upptäckte landet, ödemark och kända vingårdar.

21 december anlände morfar och jag till staden San Francisco. Jag har en kärlek till hotell. Bara ingången får mig att le sedan att man möts av vita lakan, sköna sängar, fint schampo och fräsch tvål är en fin detalj. Att ha en morfar som snarkar är något man får räkna med…

Hotellet låg mitt i centrum, 2 minuter från Union Square. Där fanns allt vi önskade - goda restauranger och klockren shopping.

På kvällen gick vi på en ljuvlig julkonsert, A Christmas Carol. Söta barn, fin klädsel och lyckligt slut. Vad mer kan man begära?

Efter det blev det middag på Hyatt. 36e våningen och utsikten var helt fantastiskt. Lax till middag och till efterrätt bjöds varm chokladkaka med chokladsås, vaniljglass och jordgubbar på toppen.

På onsdag eftermiddag anlände vi till Wilmas föräldrar som även min morfar känner. Jag rullade iväg till Charlotte, Wilmas syster, där vi andra spenderade nätterna under vår vistelse.

På torsdag vidgade jag och morfar yttligare våra shopping vyer och åkte till ett shoppingställe i Walnut Creek, vilket var motsatsen till Ukaih. Nu fick vi ta del av den exklusiva sidan av USA. Affärer man dreglar efter och enastående restauranger. Jag och morfar åt en underbar lunch som vi sent kommer att glömma.

På fredagen, 24 december, åkte min värdfamilj, morfar och jag till fisherman’s wharf.

25 December. Den stora dagen här i Amerika. Dagen vi alla är födda till att älska. Kvällen innan fick vi pyjamas från Marion (Wilmas mamma). Så på julafton var det pyjamas party som gällde. På morgonen väntade min egen julstrumpa med smått och gott, som den kära tomten hade lagt dit under natten.

Jag blev tårögd av allas omtanke, både från Sverige och i USA. Wilma älskade att äntligen kunna köpa julklappar till en tjej. Richard hade skrivit på presenterna från honom att de var från olika amerikanska killkompisar. Han är för rolliii!

Morfar hade köpt snapsar från olika delar av Sverige till Richard. Vi skålade, skrattade och morfar och jag sjöng snapsvisor. Richard tittade på morfar och frågade om han kunde ge mig lite. Morfars svar var snabbt uträknat- ’’Jag bryr mig inte och hennes föräldrar befinner sig ändå i Sverige’’.

Jag saknar inte längre mammas lax (men jag saknar fortfarande henne). Morfar har skämt bort mig, 20% av sin barnbarns kaka, med så goda restaurang besök – frukost, lunch, middag. Nu får min mage chilla lite.

Jag hoppas att Sveriges kära julafton var lika bra som vanligt!

Och att Lindwall och Hanna har det gottigt i Thailand.

Jag saknar er mina favoriter!

Kram Anna