körigt

Vissa dagar är den andra lika, medan vissa dagar sticker ut från mängden.


Denna lördag erbjöd jag mig att passa CJ eftersom Wilma och Richard skulle på musikal.


Jag och Cj följde Cade till ett födelsedagskalas, sedan rullade vi chokladbollar eftersom fint besök väntade- Wilmas föräldrar! Kan även passa på att samla guldstjärnor hos moncan och berätta att jag dammsög mitt rum och erbjöd mig även att ta andra delar av huset.


Hennes föräldrar bor i San Francisco men spenderar nästan mer än halva året i Pennsylvania. I måndags tog de bilen från Pennsylvania och korsade hela landet och nu befinner de sig här, innan de på måndag sätter sig i bilen den sista biten hem.  


De anlände innan Wilma och Richard kom hem. Helst plötsligt förvandlades min harmoniska stund som barnvakt till än mer ansträngande situation.


Så fort Kathy (svart liten rackarhund) får chansen rymmer hon. Självklart rymde hon när Wilmas mamma konstant gick in och ut. Jag sprang runt på gatan och jagade henne samtidigt som Cj befann sig på läktaren och gjorde en vinnarinsats när han bara stod och skrek. Jag såg bilder i huvudet hur jag skulle berätta för de övriga familjemedlemmar att Kathy blivit överkörd eller bortsprungen. 
Sedan glömde även Wilmas mamma att stänga garageporten x-antal gånger, vilket resulterar till att Emily (den döende hunden) som bor i garaget lunkade iväg.
Jag kan med glädje meddela att båda hundarna lever!

Ikväll är det kickback hos Devon och sömn hos Alexandra som gäller. Men imorgon bitti är jag tillbaka på hemmaplan, för då är det självfallet svenska pannkakor som gäller!




 


 kram Anna


Kommentarer
Postat av: Mamma

UGGSEN ser sköna ut i värmen! Älskar dig,Kramar i mängder Mamma

2010-10-18 @ 14:54:13
Postat av: Farmor

Hej Anna, tack för uppvaktningen på min födelsedag.

Jag blev jätteglad. Du verkar ha det toppen.

Puss och kram

Farmor

2010-10-19 @ 19:17:15
Postat av: Kusinen Hanna

vad roligt du har det!!!!!!!!!!!

kram Hanna

2010-10-19 @ 19:18:32
Postat av: orre

hundar borde skjutas

2010-10-20 @ 16:10:35
Postat av: Kajj

Jag brukar vara i samma situation, fast det är en lite mer allvarlig kan jag tycka. Det är när jag passar barn. Paniken som tar över en när man inser att en jävel är borta. Man springer runt och runt och letar. Känslan av lättnad är underbar när man senare hittat det, gömd i en garderob, kökslucka, toalett. You name it!



Nu är det snart höstlov och jag + några av mina vänner ska ner till fjällbacka och leka med maneter! Hoppas du mår brabra.



Ring om någon av hundarna dör så skickar jag Charlie eller Tindra (i smyg)



love

2010-10-20 @ 23:10:19
Postat av: Anonym

Du har fattat poängen Anna! Om det är kris-värna om djuren först. Sen tar du hand om barnen;)

kram

PiaLia

2010-10-26 @ 15:57:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0