.

I fredags sov jag över hos Katie. Det enda som krävdes var en soffa framför tv:n, en filt över kroppen och en popcornskål i knät, så var det fixat. Alla amerikanare jag har träffat får jag en sån skön känsla av. Föräldrarna till de kompisar jag hänger med får mig att känna mig så himla bekväm. Det finns aldrig några problem och de uppmanar mig att alltid att känna mig som hemma.

I måndags var det laybour day vilket betyder att alla var lediga, detta firades med öken. Min kompis pappa tog med mig och fyra tjejer till deras ökenhus i Johnson Valley. 
Stor eloge till pappsen som klarade första etappen -  bilresan.    

Öken är fina grejer. Det är en mix av allt vidrigt, mysigt, roligt och pirrigt man kan tänka sig.

Precis som på film låg de närmaste husen flera minuter ifrån varandra och närmaste affär var 20 minuter bort. Om någon stackare bor där året runt måste de vara en sorlig ensamvarg eller valt att utnyttja de exemplariska tillgångarna till att odla droger på.

Vi hade allt som behövdes. All sorters mat, snacks och dricka man kan tänka sig. Tillgång till elektricitet, varmvatten, toalett och ett klockrent sällskap.

Vi använde deras fyrhjulningar flitigt. Upp, ner, fram och tillbaka. Jag kan inte förneka att det pirrade så där gottigt i magen. Ibland kändes det som att vi satte livet i insats, men sist jag checkade så levde jag så det är lugnt. Vi var tvungna att konstant svalka oss i deras tunna för det var ruskigt varmt. Jag lovade mig själv att aldrig mer klaga på Sveriges kyla (men jag ångrade mig genast när jag såg temperaturen hemma i Sverige).

På kvällarna grillade vi kött och korv med smarriga tillbehör och avslutade middagen med grillad marshmallow i hopklämd av choklad och digestivekex. På natten tog vi en tripp med fyrhjulingarna och beskådade den underbart vackra himlen. Har aldrig sett så många stjärnor på en och samma gång.  

Väl hemma fick jag en sådan otrolig nostalgikänsla från hemma i Kullavik.
Jag tog en snabb dusch sedan väntade grillad kött med potatis och sallad, tända ljus och god efterrätt. Wilma hade städat mitt rum och bäddat min säng fint. Hon hjälpte mig att tvätta de sandiga kläderna och påminde mig om fotbollsskorna.

Trött och sleten tog jag fram spanska boken. Tanken slog mig kort därefter att jag inte behöver röra den skiten så jag satte mig framför 90210, fina grejer. Jag kan med glädje meddela att jag inte pluggar särskilt mycket. Jag gör mina läxor och ler mot läraren, mycket mer än så behövs inte.

 





kram Anna