.

Då var tiden inne för lite camping. Alla utbytesstudenter från Kalifornien samlades på Pismo Beach för att dela varandras upplevelser. När vissa berättade om sina värdfamiljer fick jag ont i hjärtat. Tillexempel när en kille berättade att han delade på familjens soffa med sin värdbror, och att han hade 8 värdsyskon. Eller när en berättade om sina värdföräldrar som var fullt upptagna med att bråka eftersom de låg i skilsmässa.
Vi var sammanlagt 124 stycken. Det var mest tyskar, sedan norskar och svenskar. Jag hittade en spansk tjej som jag kunde träna mina spanska skills med och dela mina erfarenheter av billig alkohol vid tidig ålder.

Jag har äntligen börjat förstå vuxen-tjatet ’’världen är så liten’’. Jag träffade två stycken som bor i Onsala, en tjej från stan och en som vet vilka mina kusiner i Stockholm är. Det var ruskigt kul att sätta pusselbitarna på plats och komma fram till bekanta som vi har gemensamt.

Jag, Timo, Axel, Sondre och gängets chaufför Michael, startade morton i fredags eftermiddag. Michael (min EF representant) gav oss två regler som vi var tvungna att följa under helgens vistelse. 1. Ha kul 2. Inte göra barn! Vi alla var med på noterna utan några motstånd.
Att alla amerikanare har stora bilar är ett faktum, synd nog följer inte Michael trenden. Det var alldels för trångt i hans lillebil för 5 personer, 3 st tält, 5 sovsäckar, lyktor och väskor. Jag satt ihop klämd mellan Timo och Axel. Jag hatar att sitta i mitten. Allt som har med mitten att göra är obehagligt. Familjer med tre barn vet innerstinne att mitten barnet inte är lika unikt.

Vi stannade hos Michaels mormor och morfar som bor i Ventura, dom har vart gifta i 68 år och båda var någorlunda pigga och krya. Nu har mamma och pappa något att eftersträva. Grandma (som vi alla kallar henne) hade gjort 3 olika sorters kakor och plockat apelsiner till oss.
Sedan väntade yttligare 3 stopp p.g.a av Timos ständiga toalettbehov.

Vi anlände till Pismo beach klockan 22.00, vilket resulterade till att pizzan som erbjöds var slut. Vi hängde inte läpp för det utan åkte till Panda Express.

På lördagen chillade vi. (Jag försökte komma på något annat adjektiv istället för chilla, men chilla är en exemplarisk beskrivelse.) Vi åkte till outleten, promenerade hem från outleten, gick till stranden och ut på en lång pir, köpte enastående god frusen yoghurt, åkte till outleten igen, grillade, spelade charader, grillade och löste svenska skämt med stockholmare. Natten var kall och obehaglig, morgonen var varm och svettig.

På vägen hem åkte vi på 101 freeway. Det är, enligt mig, den vackraste vägen i världen. Du åker längst USA:s kust, då menar jag ordagrant längst ut. På ena sidan är Stilla havet och på andra sidan är alla torra kullar. (Dan, jag stöttar dig till 100% när du försökte få ply på familjen att titta ut hela bilresan.)

Det känns så skönt att jag har bestämt mig för min framtida bostadsort- Santa Barbara. Nu gäller det bara att hitta en förmögen man som lever upp till kraven.


När jag kom hem väntade ett paket från mamma och pappa på sängen. Det var svårare än vad jag trodde när jag öppnade det. Nu försöker jag ha disciplin på mig själv och inte vräka i mig hela den ljuvliga svenska godispåsen. (mamma, det är PERFEKTA godissmaker). Det är även en sjuk nostalgikänsla att ha en Svensk damtidning på nattduksbordet. 
Jag kan ju inte låta bli att påpeka att Daniel ser mycket mer självsäker ut nu än när jag åkte. Och att Mary är väldigt söt i sin nya frisyr.


Jag hoppas att ni hade fräschare toaletter än mig under denna helgen!






 



(klicka på bilderna för att se dem större)



ångest att klockan är 22.30 och det är 38 grader ute...


kram Anna