.

Jag upplever saker jag aldrig skulle vara med om på hemmaplan. Jag säger som Robby Takac (sångaren i Goo Goo Dolls)sa ’’ när dörrarna öppnas och något riktigt bra väntar gäller det att fortsätta rakt fram på samma spår, utan att titta bakåt.’’

Äntligen är soccer trayout över. I två veckor har vi hållt humöret uppe trots en onaturlig värme på över 40 grader. Det har blivit sena eftermiddagar, men det har bara varit positivt eftersom de har vart ett sätt att umgås på. Coacherna är väldigt seriösa men samtidigt har de glimten i ögat. I fredags var den stora dagen, då hade de äntligen fattat beslutet vilka stackare som får lägga skorna på hyllan. Coacherna ansåg sig själva som väldigt känsliga eftersom de satte upp listan på fredagen, då hade dem som blivit kickade från laget helgen på sig att smälta det. Till min glädje behövde inte jag var den som låg med kudden över huvudet. Eftersom sport är en stor del av livsstilen i high school är jag glad att jag fixade laget. Det fyller ut många timmar och det är skönt att röra på påkarna.

Vi har vart på barnkalas hos grannen. Jag och Wilma konstaterade att det med all säkerhet fanns gratis mat så vi drog med oss familjen i hopp om att fylla ut magen med något ätbart. Jag kan med glädje meddela att vi hade rätt. Kan dock inte bestämma mig om det var rätt beslut att gå dit. De hade slags uppblåsbara vattenrutschkanor så alla barn var över exalterade. Var jag än stod kände jag mig i vägen då alla småbarn attackerade varandra, dansade och skrek. Plus i kanten var de underbara tårtorna och kakorna.

Min familj och jag har vart på konsert i Los Angeles och sätt Switchfoot och Goo Goo Dolls. Jag brukar inte ha speciellt höga förväntningar när jag gör saker och ting eftersom jag är rädd för att sätta ribban för högt. Men när man hör ordet konsert kan man inte låta bli att skaffa sig förväntningar, bra, dåliga, fantastiska eller värdelösa. Denna konsert var över mina förväntningar. Jag önskar att jag kunde ta en bild där hela situationen fångades. De färgglada ljusen som lyste upp träden bakom stadion, scenen som konstant ändrade färg, blandningen av folk som gjorde stämningen, den stående publiken som sjöng i takt till musiken och jag önskar till och med att ni kunde känna smaken av min grillade cheeseburgare.
Jag och Cade håller tummarna att vi är hemma då Train spelar.

Annars har jag umgåtts med kompisar, sett sommarens sista band uppträda på Central park och så har jag gjort pannkakor till min äldsta värdbror och hans flickvän som kom på besök.











Kram Anna

Det var när jag tog den sista tuggan av chokladkakan med peaunt butter inuti som tanken slog mig att jag inte kan klandra amerikanare för att de ser ut som de gör. Jag vet ännu inte vilket alternativ jag hade valt om jag bodde här hela tiden. Antingen utnyttjat de underbara smakupplevelser som USA bjuder på eller levt det nyttiga livet och hållt igen på den sista hamburgaren.




Kram Anna

Cade (min ’’lillebror’’) fyllde år igår. Självklart ville jag inte bryta trenden, så jag gick till shopping centret i hopp om att hitta en födelsedagspresent. Fy17an vad svårt det är att köpa present till en kille i 10-12 års åldern, vet inte exakt hur många år han fyllde vilket blev lite körigt när jag skulle skriva ett kort till honom. Efter mycket om och men hittade jag en cool Bob Marley t-shirt.

Svängde förbi Kohl’s på vägen hem. Det är en jättestor affär med ALLT, handdukar, kläder, skor, väskor, smink, sängar m.m. Såg inte ett klädesplagg som kostade över 20 dollar, fin känsla. Kunde dock inte hitta något som var värd en förändring i plånboken, men det är en annan femma.

I fredags var jag med tre tjejer från fotbollslaget, i lördags var vi i parken igen och tittade på ett band som spelade och i söndags firade vi Cades födelsedag.
Jag hade erbjudit mig att göra pannkakor, eftersom jag vet hur mycket han avgudar pannkakor. Att slänga ihop en pannkakssmet för ett barns glädje är inga problem tänkte jag. Räknade dock inte med att Richards mamma, syster, systerbarn och Cades kompisar skulle ge oss sällskap. Jag följde ordspråket ’’hellre för mycket än för lite’’ som mammsen har lärt mig. Jag satte klockan på kvart över 9 för att inte behöva stå framför spisen under hela brunchen. Jag gjorde fyra smetar vilket ledde till att alla redan hade ätit upp när jag skulle avnjuta mina pannkakor. Efter denna tillställning samlade jag många guldstjärnor och mina värdföräldrar var evigt tacksamma över min insats. Barnen på gatan älskar Swedish pancakes, så nu drar alla trötta skämt om att jag får gå hem till alla och lära mammorna att blanda ihop lite pannkakisar, jag skrattar lika falskt varje gång.
Jag nämnde till Wilma att jordgubbar är väldigt gott på pannkakor. Så hon köpte blåbär, björnbär, jordubbar, annanas, vattenmelon och vindruvor. Man kan ju inte låta bli att älska folk som piffar upp vardagen.
På kvällen bjöd mina värdföräldrar lite vänner på en resturang som heter ''Chili's'' och sedan var det minigolf för hela slanten. Pappas flicka vann över CJ 8 år.


Apropå pappas flicka så fick jag A++ på det senaste matteprovet (man kunde ju inte låta bli att lé inombors över de två +en). Läraren ropade nöjt upp mitt namn när en knubbsäl frågade vem som fick bäst på provet. Eftersom jag inte ens visste att vi hade prov den dagen hade jag inte pluggat en tiondelssekund, då förstår ni hur lätt min matte är änsålänge hehe! men det är en fin känsla!

 

 



Jag hoppas att ni mår kanon!

Kram Anna

Efter att ha flörtat med schema-kvinnan kan jag med glädje meddela att US HISTORY är borta från mitt schema, från mitt liv. Jag känner mig lätt som ett moln då 1000 kg försvann från mina axlar. Detta har firats med Taco bell med min värdmamma och hennes vänninan!
Jag fick välja av de klasser som fanns kvar, så nu kommer jag ha drama istället, det lär bli intressant...




Kram Anna 

Ibland känns det som jag är på en underbar semester med fantastiskt väder, shopping och lite spring i poolen. Vissa stunder slår det mig att jag ska sitta i de klassrummen, ha de ämnena och äta samma fast food i 10 månader till. Och ibland känns det som jag har bott här hela mitt livet, skrattat på samma sätt och ätit samma peanut butter under hela min livstid.

Vardagen har satt igång. Den förgylls med fotbollsträning i 38 grader värme, lunch på olika fettonställen (ack så ljuvligt det är) och amerikanare i t-shirt. 
I helgen var jag, familjen och deras kompisar på ’’central park’’. Varje lördag i augusti spelar ett band olika kända låtar. Folk har med sig egna solstolar, filtar, matsäck och ett gott humör! Efter det ville Presidenten ''gå på bio'' eller ''visa mig runt''. Jag vet ännu inte hur man definierar ordet date i USA så jag blev livrädd och drog någon genomskinlig ursäkt.
Jag spenderade en dag på stranden Carpinteria (c. 15 minuter från Santa Barbara) med några kompisar. Dom påminner om mina svenska kompisar, förutom att många av killarna här är mer vältränad.

Jag är inte van att träffa så många nya ansikten med komplicerade namn. Eftersom jag inte har kapaciteten att pricka rätt ansikte till rätt namn är det väldigt förvirrande ibörjan, så jag hoppas på förbättring inom snar framtid.

När klockan ringde i slutet av historia lektionen kom jag på mig själv att sitta och drömma. Jag fantiserade om hur Mr. Ozella satt ihopklistrad mellan två berg och var i desperat behov av min hjälp. Han bad och böna med mängder av mutor, tillslut nappade jag på förslaget att jag skulle få sluta i hans klass med omedelbar verkan.

Imorgon är alla mina lektioner i 30 minuter, mums!

Ta't lungt!



kram Anna

Det var en sjuk känsla när jag gick innanför skolans område första dagen. Det är över 2000 elever på min skola så ingen lägger märke till om någon är ny och vilsen. Det kändes riktigt jobbigt att inte kunna springa fram till Purra eller lyssna på Emma-stinas fyllor från helgen.

Jag kommer ha läxor i matte, engelska och US History varje dag. US History A är det köttigaste. Vi fick läxschemat första lektionen, det är överdrivet många sidor att läsa + frågor till VARJE DAG. I slutet av månaden väntar självklart ett prov. Den manliga läraren jämför sig säkert med Obama i hemlighet, tavlan är fullproppad med information och han skriker i olika tonlägen. Igår pratade jag med honom efter lektionen, i hopp om att få slippa skiten. Dock är det väldigt liten risk eftersom ämnet är obligatoriskt, så jag frågade om jag kunde vara hans hjälpassistens, vilket jag också tror är väldigt liten chans.

Matlagning är guldvärt. Första lektionen gjorde vi smältchoklad där vi doppade marshmallows, jordgubbar och kex i. I klassen går det några riktiga mumsbitar. Oseriösa, tjocka, mörka killar som endast är ute efter mat.
Spanskan är också finemang. Läraren är som jag trodde alla amerikanska lärare var, oseriösa och skrattar sig igenom lektionen. De få gånger han har frågat något på spanska ber eleverna honom att prata engelska.

Jag älskar tjejerna i mitt fotbollslag och coacherna är 10 poängare. Dock är det sinnes jobbigt att träna i denna värmen och medtanke på min träningsinsats detta sommarlovet är ''the swedish girl'' inte i toppform. 

Igår åt jag lunch på McDonald's med tjejer från laget och självaste presidenten. De försöker få mig att börja i deras ASB klass, vilket innebär att man planerar skoldanser och skojjigheter. Det hade vart en lätt och okomplicerad klass. Tyvärr är det samtidigt som historian…  

Igår tjötade Cade hela tiden om att han skulle baka och om vi inte skötte oss fick vi inte smaka. Äntligen lite hembakat tänkte jag och såg framför mig kladdiga chokladkakor, rinnande ljus choklad med någon smarrig glasyr på toppen. Så jag fjäskade mig igenom hela eftermiddagen. När det var dags för bakningen tog han fram ett färdigt paket ur kylen och stoppade in i ugnen. Skjut mig!

en stel bild, första skoldagen

Jag är inte van med rollen som storasyster, men jag gillar det skarpt (änsålänge). Pojkarna vill lära och visa mig allt, de är sociala, bråkar om oväsentliga grejer och har energi till tusen. Vissa av deras kompisar är guldvärda men andra … hatar jag. Jag känner en stark aggression till de tjocka barnen som vräker i sig chokladkakor, pizza och skit. Mammorna vet att deras fetknoppar väger 25 kg för mycket men ändå lutar de sig tillbaka i solstolarna och fortsätter att skvallra.

Igår var man tvungen att göra den sista ”registreringen” innan skolan börjar. Det var sjukt mycket pappren som skulle lämnas in. Som tur är har jag världens bästa värdmamma som hade fyllt i allt så långt ögat kunde nå, jag behövde bara skriva under mitt namn. Jag hämtade alla böcker, tog kort, fick schemat och en välbehövd karta. Jag köpte välbehövda saker som skolan erbjöd.
Jag kommer gå från 08.00 till 15.00 varje dag. Man måste ha minst 5 ämnen, historia och engelska är obligatoriskt. Sen är det bara att välja och vraka. Utöver de obligatoriska ämnena kommer mina andra lektioner fram till jul att vara matte, spanska, matlagning och soccer. Om jag inte trivs med något har jag två veckor på mig att byta, ta bort eller lägga till ämnen. Så matte och spanska - ni hänger löst!

Igår skulle jag och Wilma köpa skolväska till mig. Jag hamnade i en väldigt svår situation. Wilma engagerade sig djupt då hon visade den ena efter andra skolväskan, men vad ska man säga? Jag kan inte använda en väska i 10 månader bara för att vara snäll. Jag hittade ingen som tillfredsställde mina behov.
Jag gick bort till de största shopping centret idag (SJÄLV) så jag kunde leta i lugn och ro. Där finns verkligen allt en tjej vill ha, helt fantastiskt. Abercombie&fitch och victoria's secret gör mig kär.

Om någon undrar hur kameleonten Freddy mår- Så mår han i dagsläget utmärkt. Igår var han dock väldigt sur, men idag är han ljusgrön igen, alltså lycklig. Jiiihhaa!  


hoppas att du också är ljusgrön och lycklig!


Kram Anna


(klicka på bilderna om du vill se dem större)

Tjoho

Att komma till en familj som man aldrig träffat innan bidrar självklart till att man inte känner sig riktigt hemma. Men det börjar redan släppa, och det är en klockren känsla. Jag tror det är en del av amerikanernas personlighet, det är så avslappnade och sociala. Nu känns det helt naturligt att gå upp på morgonen klädd i pyjamas, rota i kylen, prata om massa ovettigt, duscha utan att förvarna och spela tv-spel med killarna.

Igår kväll var vi på Ventura Fair. Det är en nöjespark med åkattraktioner, olika slags spel (ungefär som det finns på Liseberg) och självklart fanns det överdrivet mycket fast food. Istället för att köpa hamburgare eller något liknande som min familj gjorde så köpte jag ris och nudlar med kyckling. Det var ett jobbigt beslut att fatta.

Vi var där för att se Styx, ett gammalt band som Cade älskar! Det var riktigt kul att vara där. Stämningen var verkligen på topp! I Sverige är det väldigt unikt att se äldre människor dansa, hoppa, sjunga och skrika. Där fanns det inget att skämmas över utan alla släppte verkligen loss. Efter konserten var det fyverkerier!!!
Styx – Babe
Om den amerikanska livsstilen ska fungera måste jag kämpa. Jag gick därför ut och sprang i morse innan det blev för varmt. Jag kom tillbaka innan familjen hade vaknat och kände mig riktigt nöjd över min insats. Idag köpte Rich pizza till oss som frukost, jag tog en äcklig ostmacka. Det sved att tacka nej till de utsökta pizzorna.

Skolan ringde precis till Wilma och berättade att jag måste ta en TBE spruta, som jag tagit i Sverige, men den räknas inte(blä mamma). Så idag ska vi lösa det och Wilma ska visa mig den närmaste vägen till skolan. Imorgon ska vi till stranden med deras kompisar. Sedan ska vi titta på Cades uppträdande, han spelar bas i ett band. Det ser jag framemot, han älskar verkligen musik av olika slag!

Killarna älskar svenska pannkakor så på onsdag när dom kommer hem från deras första skoldag tänkte jag överraska med pannkakor. Dom kommer bli överlyckliga! Själv börjar jag skolan på torsdag.

Hoppas allt rullar på där hemma!

 (klicka på de små bilderna för att se dem större)

Kram Anna

Efter att ha vänt tillbaka och hämtat den glömda eltandborsten och löst problemet med 10 kg övervikt på Landvetter kunde jag äntligen sätta mig på planet till Frankfurt.
I Frankfurt var det väldigt ont om tid och försening från Landvetter gjorde inte saken bättre. Jag och en annan svensk kämpade oss igenom säkerhetskontroll efter säkerhetskontroll, åkte skyline och sprang fast det inte verkade finnas något slut. Det blev riktigt lökigt.

På den långa flighten till Denver satt jag bredvid en finsk tjej som kunde svenska. Vi kompletterade varandra bra då hon tog viktiga papper till mig när jag sov och jag väckte henne när maten kom. Jag utnyttjade tiden genom att titta på 3 filmer. Alla var lika dåliga. Den sista hade jag riktigt höga förväntningar på, en film med Jennifer Aniston och Gerard Butler. Men den uppnådde inte mina förväntningar och jag var tvungen att ta en pause för den var så dålig. Jag hade köpt en Sudokubok på Landvetter som jag använde flitigt under flygresan. Jag läste brev (TUSEN TUSEN TACK) som fick mig att gråta, la pasians, sov, läste en bok och tog nya tag till att läsa ännu mer brev och grät lite till. Jag klarade mig igenom fem stycken brev och läste de två sista hemma. Höjdpunkten var då maten serverades. Det blev många toabesök eftersom flygvärdinnorna konstant erbjöd något att dricka. Det var första gången jag uppskattade att sitta längst ut under en flygresa.

När jag kom till Denver hade jag perfekt med tid på mig. Kan dock inte avgöra hur mycket eftersom jag blev väldigt förvirrad med all tidsomställning, jag hade svårt att avgöra vilket tidszon som var skriven i mina papper.
I Denver tog jag ut bagaget, checkade in och skickade vidare bagaget till Burbank. Jag letade upp gaten och kostade på mig en pizza.

Väl framme på flygplatsen väntade min värdfamilj med en färgglad Annaskylt. Min familj består av värdpappa Richard, värdmamma Wilma och mina två yngre bröder, CJ och Cade. Och även en 18åring som inte bor hemma.

Familjen har två hundar, två katter och en kameleont. De har även hittat en slags ödla på tomten som nu befinner sig i en bur på mitt rum. Man behöver inte överdriva…. Inga av djuren är söta.

Familjens matvanor är lagom amerikanska. Det finns mängder av muffins, choklad, chips, ost, mackor, onyttiga pålägg, pajjer m.m.. Wilma gillar inte att laga mat och pratar om bra fast food ställen. Detta kommer sluta illa.

De bor i ett stort område med fyra pooler och jacuzzi. Den närmsta ligger 2 minuter från huset. Idag var jag, Cade och Wilma på min skola och fixade pappersarbete. Sedan tog vi en åktur till närmsta shopping center och fast food ställen. Allt ligger med gångavstånd, dock ser alla hus och vägar likadana ut så detta kommer bli hopplöst i början. Till lunch åt vi nachos och tacos på ett ställe som heter Alamo.
I eftermiddags badade vi och ikväll har vi grillat lax (jag hjälpte till att duka och duka undan, Wilma och Richard tyckte att det var alldeles för mycket).

Jag vill passa på att TACKA alla för de underbara presenterna, korten och breven. Jag uppskattar det så sjukt mycket. 

 


kram Anna