.

Idag har det vart den varmaste dagen någonsin i Los Angeles.







kram Anna

Då var tiden inne för lite camping. Alla utbytesstudenter från Kalifornien samlades på Pismo Beach för att dela varandras upplevelser. När vissa berättade om sina värdfamiljer fick jag ont i hjärtat. Tillexempel när en kille berättade att han delade på familjens soffa med sin värdbror, och att han hade 8 värdsyskon. Eller när en berättade om sina värdföräldrar som var fullt upptagna med att bråka eftersom de låg i skilsmässa.
Vi var sammanlagt 124 stycken. Det var mest tyskar, sedan norskar och svenskar. Jag hittade en spansk tjej som jag kunde träna mina spanska skills med och dela mina erfarenheter av billig alkohol vid tidig ålder.

Jag har äntligen börjat förstå vuxen-tjatet ’’världen är så liten’’. Jag träffade två stycken som bor i Onsala, en tjej från stan och en som vet vilka mina kusiner i Stockholm är. Det var ruskigt kul att sätta pusselbitarna på plats och komma fram till bekanta som vi har gemensamt.

Jag, Timo, Axel, Sondre och gängets chaufför Michael, startade morton i fredags eftermiddag. Michael (min EF representant) gav oss två regler som vi var tvungna att följa under helgens vistelse. 1. Ha kul 2. Inte göra barn! Vi alla var med på noterna utan några motstånd.
Att alla amerikanare har stora bilar är ett faktum, synd nog följer inte Michael trenden. Det var alldels för trångt i hans lillebil för 5 personer, 3 st tält, 5 sovsäckar, lyktor och väskor. Jag satt ihop klämd mellan Timo och Axel. Jag hatar att sitta i mitten. Allt som har med mitten att göra är obehagligt. Familjer med tre barn vet innerstinne att mitten barnet inte är lika unikt.

Vi stannade hos Michaels mormor och morfar som bor i Ventura, dom har vart gifta i 68 år och båda var någorlunda pigga och krya. Nu har mamma och pappa något att eftersträva. Grandma (som vi alla kallar henne) hade gjort 3 olika sorters kakor och plockat apelsiner till oss.
Sedan väntade yttligare 3 stopp p.g.a av Timos ständiga toalettbehov.

Vi anlände till Pismo beach klockan 22.00, vilket resulterade till att pizzan som erbjöds var slut. Vi hängde inte läpp för det utan åkte till Panda Express.

På lördagen chillade vi. (Jag försökte komma på något annat adjektiv istället för chilla, men chilla är en exemplarisk beskrivelse.) Vi åkte till outleten, promenerade hem från outleten, gick till stranden och ut på en lång pir, köpte enastående god frusen yoghurt, åkte till outleten igen, grillade, spelade charader, grillade och löste svenska skämt med stockholmare. Natten var kall och obehaglig, morgonen var varm och svettig.

På vägen hem åkte vi på 101 freeway. Det är, enligt mig, den vackraste vägen i världen. Du åker längst USA:s kust, då menar jag ordagrant längst ut. På ena sidan är Stilla havet och på andra sidan är alla torra kullar. (Dan, jag stöttar dig till 100% när du försökte få ply på familjen att titta ut hela bilresan.)

Det känns så skönt att jag har bestämt mig för min framtida bostadsort- Santa Barbara. Nu gäller det bara att hitta en förmögen man som lever upp till kraven.


När jag kom hem väntade ett paket från mamma och pappa på sängen. Det var svårare än vad jag trodde när jag öppnade det. Nu försöker jag ha disciplin på mig själv och inte vräka i mig hela den ljuvliga svenska godispåsen. (mamma, det är PERFEKTA godissmaker). Det är även en sjuk nostalgikänsla att ha en Svensk damtidning på nattduksbordet. 
Jag kan ju inte låta bli att påpeka att Daniel ser mycket mer självsäker ut nu än när jag åkte. Och att Mary är väldigt söt i sin nya frisyr.


Jag hoppas att ni hade fräschare toaletter än mig under denna helgen!






 



(klicka på bilderna för att se dem större)



ångest att klockan är 22.30 och det är 38 grader ute...


kram Anna

Jag, Katie och Timo (en skön utbytesstudent från Tyskland) har vidgat våra vyer och tagit tåget till Los Angeles och besökt Chinatown. Jag fullkompligt älskar atmosfären. Kineserna som kan vara sura, vrånga och förbannade men samtidigt påträngande, artiga och söta. De är nöjda med att kunna säga några få ord på engelska och sedan uttrycka sina känslor med kroppen. Alla stånd sålde i stort sett samma saker, men självklart kunde du hitta allt och lite till. Katie var helnöjd efter hennes köp av sköldpaddor.

Vi åt lunch på en äkta kinesisk restaurang. Så fort vi satte oss ned attackerade dem oss med alla sorters smårätter och innan vi hann blunda befann sig alternativen under näsan så vi kunde ta del av de olika dofterna. Känslan att kunna ta in de ena efter de andra alternativen, kunna spotta ut de oinbjudna smakupplevelserna eller äta tills man kände spyan i halsen var unik.

Vi bytte miljö och fortsatte till Olvera street som låg 10 minuter bort. Nu kunde vi känna doften av kryddor och mexikanskt godis. Det är nog de enda godiset jag inte gillar. Men maten är älskvärd och klänningarna är enastående vackra så det väger upp min mening. Olvera street är uppbyggt på samma sätt som chinatown med stånd och billiga priser, men jag personligen tyckte det var mer stil på Olvera street. Det var inte lika trångt och man kunde gå in i mer affär liknande ställen. Det fanns mysiga resturanger i hörnen och musik livade upp stämningen. 

Vi tog tåget hem från tågstationen där vi vinkade av Marcus för två år sedan, när vi hade hälsat på honom. Det väckte minnen efter mamma och pappas godnatt pussar. Men idag kom min värdfamiljs kompis med en svensk äppelpaj till mig, så jag fick min dos av Sverige. Hon har hälsat på sina kompisar i Sverige 3 gånger och hon fullkompligt älskar landet. Hennes son tog svenskalektioner i somras och hon vill i framtiden flytta till Sverige. När jag jämför USA och Sverige, Kalifornien och Göteborg (om det nu går?) så har jag insett hur bra Sverige faktiskt är att bo i. Men att ha framtidsplaner på att flytta till Sverige när man är uppvuxen i denna miljön och värmen får mig att tveka.


Innan varje fotbollsmatch som spelas på hemmaplan har skolan Rally. Det innebär att hela skolan samlas i gympasalen och dampar loss, bokstavligen talat. De yngsta på skolan kommer in sist och ALLA buar och kastar saker på dem. Jag var nog den enda som tyckte synd om the freshmen som blev fast tejpade på väggen av några fotbollsspelare. Stämningen var verkligen övertaggad. Alla skrek och sjöng, cheerleaderna hoppade och skuttade, de ’’mäktiga’’ fotbollsspelarna kom in springande och skolans band spelade för hela slanten.  

Min första amerikanska fotbollsmatch live var som på film. Det var fantastiskt! Sport är verkligen allt inom high school så alla var överförtjusta. Självklart hade vi infattat student sektionen, så jag kan ju inte påstå att jag följde matchen speciellt intensivt.

Jag har vart på Fair, ett litet tivoli som kommer till Santa Clarita en gång om året. Det kändes som alla på skolan var där så det var socialt och sköj. Sedan gick några hem och Alex och myste med lite té drickande och brownies.

Idag var jag och Cade (min brorsa) på Magic Mountin. Jag älskar det!!! Jag satte ribban högt och tvingade stackaren att åka grejer han tidigare inte vågat. Vi vinglade hem illamående...


 







kram Anna

Jag har alltid känt en viss avundsjuka på personer som föds med engelska som första språk. Min tanke har vart att det måste vara gudomligt att kunna tala sitt naturliga språk som alla i världen förstår, var du än befinner dig kan du alltid kommunicera.

Men min åsikt har nu ändrats. Jag älskar att vara svensk!

Att kunna diskutera killens val av frisyr och tjejens stora finne utan att någon förstår är toppen.
När någon fyller år och det är dags för Happy Birthday intar jag andra stämman på svenska, att det skär sig ger bara sången en extra klang.  

Jag har lärt mina kompisar svenska glosor och vi har ett hemligt språk som ingen förstår. Vi kan med glädje skrika adjektiv tvärs över fotbollsplanen utan att de drabbade förstår.
Jag känner dock en viss skyldighet när killarna i dramaklassen skriker bög och slampa till personerna på scen.

Igår var bara jag och lillebrorsan CJ hemma. Vi intog soffan med en smarriga glass skål och gjorde morgondagens läxor. Han tjötade konstant. Han förklarade dagens händelse, fel som läraren gjorde, bra och dåliga grejer med hans läxor, visade mig de rätta svaren m.m.. Nu kan jag äntligen sätta mig in i rollen som äldsta barn och jag måste be om ursäkt för alla tjatiga dagar Marcus!

High shool slutar aldrig att förvåna mig. Idag fick jag reda på att varje fotbollsspelare har en egen cheerleader som måste ge grabbarna en present innan varje match. Det är alldeles för mycket manlig makt på den asså.
Tyvärr har jag (så långt ifrån cheerbrud man kan komma, förlåt Kada) hamnat i fällan och måste till morgondagens match ge en lite present till en kompis. Men han är snäll och fjäskade gulligt så jag är glad ändå.

Katterna har äntligen uppfattat min vilja och insett att min säng är min säng och deras katthår inte är acceptablet. Dock har jag inte fått ply på kameleont Freddys mat (som består av små flygande instekter), de befinner sig i en burk i mitt rum och låter konstant. 

Jag hoppas att ni mår bra!
 



kram Anna

Här i en annan del av jordklotet trivs jag som fisken i vattnet.

Det är små grejer som piffar upp skolans vardag. Varje morgon tittar vi på olika tv inslag som ASB klassen har gjort, det varar i cirka 10 minuter och det är lika roligt varje morgon. De förklarar dagens nyheter, väderrapport m.m.
Förra veckan under lunchrasterna spelade de manliga lärarna dodgeball mot killarna. Observera könet manlighet. Jag var galet sugen på att vara med, men tanken log mig att mina dodgeballs skills inte är på topp så jag lät bli.

Min dramaklass är fantastisk. Den påminner om en gott&blandat påse. Klassen har en blandning av allt. Svarta, röda, goda, dåliga, trötta, enastående. Vissa tror seriöst att dem kan satsa på en karriär inom skådespelarbranschen, trots att de saknar allt som har med talang att göra. Dom säger de inövade replikerna samtidigt som de skojar till det med ett litet balettskutt. Självklart finns även de osäkra med hängig rygg, man märker hur ögonen flackar och de glömmer genast allt de tränat på kvällen innan. Så har vi den trötta typen som har valt klassen av samma anledning som mig- undvika överansträngning. De sitter sovande med musik i öronen och agerar nonchalant. Missförstå mig inte, jag är inte den sovande typen, trots att jag fick 7 av 56 på de senaste dramaprovet som handlade om grekernas gudar. Grabben bredvid mig var uppriktigt nöjd över sina 2 rätt, jag kunde ändå inte sticka under stolen med att jag var speciellt nöjd över mitt reslutat.

Förra veckan hade skolan minimum dag, efter att ha avnjutit en god lunch med ett trevligt sällskap hämtade jag mina bröder när dem slutade. Jag kände mig extra generös så jag bjöd killarna på en glassdrink. Sedan drägglade vi efter godsaker i affären och köpte ingredienser till chokladbollar. Nu är kokosbollar den nya trenden och mammorna fortsätter fjäska för mig i hopp om recept.

Jag kan inte låta bli att berätta om mitt livsupptäck, Menchies. Det finns inte ord nog som beskriver den briljanta idén. Du har din fulla frihet att välja vilka smaker på frusen yoghurt du vill. Det finns alla frukter du kan tänka dig och små detaljer som M&M, karamell, vit choklad mousse, peanut butter med choklad, grädde, strössel, chokladpitar, coccos, olika såser m.m.. Det bästa av allt, du serverar dig själv. Sedan väger du ditt underverk och plockar fram det lilla kreditkortet.

Häromdagen följde jag med en norsk utbytesstudent och hans värdpappa Mikael (som även är min EF representant) till Los Angeles för att titta på när The Angeles spelade (baseball). Det var lite smått otur att vi kom försent och inte blev insläppta. Vi tröståt på Panda Express och åkte till Downtown Disneyland. Mikael är ett barn i vuxenkropp, det är tur att alla är olika för han är klockren.

Jag och Katie har tagit en tripp till Magic Mounting. Liseberg är en myra som jag just stampat på. Vilket glädjerus det är att sväva i luften utan vetenskap vart man ska ta vägen. Jag gjorde ett riktigt smart köp då jag köpte årskortet, man tjänar på det redan efter 2 gånger. Hela månaden oktober handlar om Halloween och Magic Mounting lär vara helt fantastiskt under den perioden, så jag kan ju säga redan nu att jag lär bli där minst en gång i veckan.

Mina rutinerade färgahåret-kompisar erbjöd sig att färga mitt hår brunt. Jag är ju inte den som bangar så i dagsläget är jag brunett. Om jag kan lita på instruktionerna kommer färgen vara i 3-4 veckor, skönt att veta att jag kan stämma dem annars. Jag tröstar mig med att jag slipper se mig själv, för det är ju trots allt värre för folket i min närhet.
Jag skickade ett sms till Wilma om min förändring och hon började genast skicka tröst sms om hennes äldsta son som har testat allt från blått till rosa. Då kände jag mig helt plöstligt tråkig som inte slog till med gult hår...

Angående Halloween utklädsel lutar det i dagsläget åt Pippi Långstrump.









kram Anna

I fredags sov jag över hos Katie. Det enda som krävdes var en soffa framför tv:n, en filt över kroppen och en popcornskål i knät, så var det fixat. Alla amerikanare jag har träffat får jag en sån skön känsla av. Föräldrarna till de kompisar jag hänger med får mig att känna mig så himla bekväm. Det finns aldrig några problem och de uppmanar mig att alltid att känna mig som hemma.

I måndags var det laybour day vilket betyder att alla var lediga, detta firades med öken. Min kompis pappa tog med mig och fyra tjejer till deras ökenhus i Johnson Valley. 
Stor eloge till pappsen som klarade första etappen -  bilresan.    

Öken är fina grejer. Det är en mix av allt vidrigt, mysigt, roligt och pirrigt man kan tänka sig.

Precis som på film låg de närmaste husen flera minuter ifrån varandra och närmaste affär var 20 minuter bort. Om någon stackare bor där året runt måste de vara en sorlig ensamvarg eller valt att utnyttja de exemplariska tillgångarna till att odla droger på.

Vi hade allt som behövdes. All sorters mat, snacks och dricka man kan tänka sig. Tillgång till elektricitet, varmvatten, toalett och ett klockrent sällskap.

Vi använde deras fyrhjulningar flitigt. Upp, ner, fram och tillbaka. Jag kan inte förneka att det pirrade så där gottigt i magen. Ibland kändes det som att vi satte livet i insats, men sist jag checkade så levde jag så det är lugnt. Vi var tvungna att konstant svalka oss i deras tunna för det var ruskigt varmt. Jag lovade mig själv att aldrig mer klaga på Sveriges kyla (men jag ångrade mig genast när jag såg temperaturen hemma i Sverige).

På kvällarna grillade vi kött och korv med smarriga tillbehör och avslutade middagen med grillad marshmallow i hopklämd av choklad och digestivekex. På natten tog vi en tripp med fyrhjulingarna och beskådade den underbart vackra himlen. Har aldrig sett så många stjärnor på en och samma gång.  

Väl hemma fick jag en sådan otrolig nostalgikänsla från hemma i Kullavik.
Jag tog en snabb dusch sedan väntade grillad kött med potatis och sallad, tända ljus och god efterrätt. Wilma hade städat mitt rum och bäddat min säng fint. Hon hjälpte mig att tvätta de sandiga kläderna och påminde mig om fotbollsskorna.

Trött och sleten tog jag fram spanska boken. Tanken slog mig kort därefter att jag inte behöver röra den skiten så jag satte mig framför 90210, fina grejer. Jag kan med glädje meddela att jag inte pluggar särskilt mycket. Jag gör mina läxor och ler mot läraren, mycket mer än så behövs inte.

 





kram Anna