.

Fotbollssäsongen har satt igång och idag spelade vi vår andra match, jag kan med glädje meddela att jag gjorde mitt första mål under min karriär här i USA!!!!

Ikväll var det sushi som gällde. Hemligheten är att komma en timme innan stängning, då vill dem bli av med allt och priserna är så fina sååååå.




Kram Zlatan

Jag är så in i helvete frusen under denna tid på året. Jag vet att jag inte ska klaga men jag tror problemet ligger hos oerfarna Kalifornier. När kylan smyger sig fram gör de inga radikala förändringar på deras livsstil.

Thanksgiving känns som en uppvärmning inför julafton. Det finns alltid tillgång till utsökt mat, stämningen är mysig (bortsett från skrikande småungar), brasan är tänd och ansträngningsnivån är en självklar nolla.

Jag har beslutat mig för att ta stoppa ner Thanksgiving i resväskan tillbaka till Sverige, sista torsdagen i november är du välkommen på gött käk hos mig!!!!

Vi har firat denna tacksamma högtid i San Francisco med Wilmas föräldrar och hennes systers familj.

I tisdags hade jag min första fotbollsmatch (0-0). Vi var därför tvungna att åka på onsdag morgon.

Bilen var färdig packad redan kvällen innan, planen för oss ungar var att hoppa in i bilen med pyjamasen. Jag som är en rutinerad familjemedlem vid detta lag vet att tiden alltid blir framflyttad. Jag trodde därför att jag hade tid på morgonen att fixa pricken över i:et. Wilma väckte mig 5.17, vi lämnade huset 5.21. Vad fan hände där?

Klockan 09.30 vaknade jag av att vi skulle äta frukost, en halv film senare och vi var framme. När vi var framme frågade jag Richard, chauffören, om det var någon mer än jag som tyckte det var skönt att sova ut hela bilresan?

Jag hängde med på den årliga traditionen till Santa Cruz och valde ut julgran. Vi köpte lunch och smarriga tillbehör och åkte till deras lilla stuga uppe i bergen. Att traska runt i skogen och känna den ljuvliga doften av ren luft var guldvärt. Efter det begav vi oss till ett ställe där vi omringades av julgranar. Yxan var med och efter x-antal timmar var vi tillbaka nöjda och belåtna över den nya julgranen.

En kväll åt vi en riktig krabb-middag, vilket gav mig en fruktansvärd nostalgi känsla när hela Bexell, Karlsson, Lindwall- släkten är samlad. Ni ska veta att ni är topp 1!

Vi tittade på en college fotbollsmatch. 13-10 till California, när det var 2 sekunder kvar gjorde Washington touchdown och Cal förlorade. Men jag var glaaaa ändå, jävligt frusen, men glad.

Och visst känner man sig som en i familjen när betyg feen, grandma, ger en liten slant för de fina betygen. Missförstå mig inte, det är enklare än sjölins-lätt att få bra betyg.

Jag gillar de faktum att jag befinner mig i två världar.

Grandpa är kalas!

Kram Anna

Veckorna, dagarna och timmarna går in i varandra. Var man än befinner sig i världen existerar det alltid en vardag. Vissa dagar är mer glitterfyllda än andra, men jag kan enkelt konstatera att jag inte längtar efter Jonas samhällskunskaps lektioner på Samskolan. Självklart saknar jag många saker som kära Svealand har att erbjuda. Men jag vill leva tills rynkorna bombarderar mitt ansikte, mina ben slutar att förflytta mig och ryggraden har ramlat ihop. Så tiden är inget problem för en 16,5 åring. Under tiden ska jag uppleva min första thanksgiving och vara thankful för att jag har mat för dagen!!

Förövrigt har vi infört den tröttaste saken i mitt fotbollslag ’’ the secret sister’’. Man har en person i fotbollslaget som man ger en present till innan varje bortamatch. Presenten befinner sig i en fin påse, fylld av godsaker där bara fantasin är ens motstånd. Gottepåsen ska överlämnas på ett diskret sätt så den lycklige mottagaren inte vet vem den kommer ifrån. Kalla mig glädjedödare, men arbetet bakom presenten är inte värt lyckan då man får sin egen överraskning. Idag har jag gått till affären och bunkrat upp med lager av godsaker och fina pappren som jag ska skämma bort min syrra med.

Har glömt att nämna min kärlek till amerikansk tv, det är nästan lika bra som Menchise. Klart det inte riktigt går att jämföra, båda är fina på sitt sätt. Dock vill jag skjuta någon när den ständiga reklamen kikar fram, fast Menchise finns inte alltid där för mig. Så tv:n kanske vinner i längden trots allt..

Jag tänker på er!

Kram Anna

Efter två skoldagar förra veckan var jag välförtjänat av ledighet i torsdags och fredags. I torsdags var det Veterans day, vilket innebär att man ska hedra amerikanska soldater. I fredags var det ingen skola eftersom den ekonomiska situationen satte lärarna ur betalning.

I torsdags var det den sista fotbollsmatchen. Det kändes riktigt sorligt att veta att jag aldrig mer kommer uppleva en high school fotbollsmatch. Dock ska man aldrig säga aldrig, kanske är jag den stolta mamman i publiken vars son gör ständiga touchdowns. Efter matchen var det självfallet In-N-Out som gällde. Det är en tradition som eleverna på Hart high school har. Det spelar ingen roll om det är vinst eller förlust, sura miner har suddats ut och folk kan med glädje trycka i sig den utsökta hamburgaren. Efter varje hemmamatch är stället alltid fullproppat och högljutt. När jag, Katie och Alexandra kom hem till oss var brasan tänd och vi tog massa filtar och kuddar och somnade till ’’What happens in Vegas’’ samtidigt som halloween candy rann ut från våra käftar.

När familjen samlas och ska ägna 2 timmar åt en film uppstår det alltid konflikter om vilket filmval. I dagsläget saknar jag ett vettigt beslut. I familjen Bexell är allt så mycket lättare, mammsen och jag har exakt samma smak på film. Inget blod, krig eller slagsmål. Vi är mer typerna som föredrar lycka, kärlek och fina slut. Pappa lyssnar på sina tjejer och Marcus har för längesen sysselsatt sig med något annat.

Här är den största skillnaden att jag är den äldsta till två envisa bröder. Det är snabbt uträknat att de överhuvudtaget inte söker samma romantik i filmerna som jag. Jag får inte det lyckliga slutet som Julia Roberts i Notting Hill, istället nöjer jag mig med någon animerad skit film.

I eftermiddags har jag dammsugit mitt rum och dammat av, jag har tvättat mina lakan och tagit ett gottigt bad. Nu ska Cade och jag spela playstation i mitt väldoftande rum med mysbelysning.

Och PANG torsdag, fredag, lördag och söndag var över. Jag har varken ork eller ser någon vits med att älta vad jag har ägnat mina timmar åt.

Idag var det 28 grader vilket jag hoppas håller i sig hela veckan!

Ha en fin vecka!

Kram Anna

Varje millimeters bild jag såg framför mig om hur Las Vegas skulle vara levde upp till verkligheten. Man kunde känna ut i fingerspetsarna att Las Vegas är den staden där mest lycka och olycka existerar. Staden sover aldrig trots att folk spenderar mycket tid på hotellrummen... Varje byggnad är unik på sitt sätt och består av en mix av casinon, restauranger, caféer, shopping och hotell.

The Strip är namnet på gatan som tillfredsställer alla dina behov, där finns allt du kan köpa för lycka.

Jag, Louise och Mie tog oss förtjänta av en lång weekend och hälsade på Frida i Las Vegas. Hon bor där med två pappor i ett helt fantastiskt hus. Papporna tillhörde den underbara kategorin av människans grupperingar.

Vi njöt av varandras sällskap och tog vara på tiden, samtidigt som vi följde ordspårket  ’’ Så mycket kärlek, så lite ilska’’.

När två grabbar kliver ut ur en Ferrari och frågar om vi vill ge dem sällskap kring deras VIP bord som väntar fanns det inte längre någon tvekan- jag är tillbaka när jag är 21!

Frida och hennes värdfamilj bodde 15 minuter från The Strip vilket självklart resulterade till att The Strip blev vår hemmaplan. Vi vidgade våra vyer när det gällde shopping fronten. Det var en sjuk hög standard vilket fått mig att inse vilken underbar värld en pytteliten del av världens befolkning lever i.

Utöver äventyren på The Strip åkte vi till en outlet, besökte Lake Las Vegas, åt enastående goda rätter, unnade oss frusen yoghurt och skrattade åt svenska hederliga skämt.

Vi prickade även av sevärdigheter som Madame Tussauds, jag kan fortfarande inte påstå att jag känner Britney Spears, Obama eller Merley Streep, men jag har absolut kommit ett steg närmre den inre krestsen.

Vi såg the Lion King, det är helt sjuk vilka enastående talanger folk sitter och trycker på. Det var en helt fantastisk show som var tagen direkt från filmen lejonkungen. Allt- klädseln, rösterna, omgivningen, musiken var helt otroliga. 5 lejonhuvud av 5 möjliga!

Efter en timmes flygresa var jag hemma igen. För hur man än definierar ordet hemma så är Santa Clarita mitt hem. När vi svängde in på uppfarten kunde jag inte låta bli att le, jag hade återigen klarat bokningar, incheckningar, säkerhetskontroller, hämta ut bagage, ta reda på vart jag ska ta vägen och tillsist lärt känna en helt ny stad.

Personligen tycker jag att tar hand om mig själv rätt bra. Jag duschar varje dag, gör mina läxor, ler mot personerna i min omgivning, gör min egen frukost och lunch, tvättar min smutstvätt, köper nödvändigheter som schampo och balsam, fixar de tekniska m.m.
Man kan säga att jag är min egen mamma och pappa, medan Wilma och Richard är mina två hjälpredor.

Men något som jag saknar med denna karusell är någon som tillfredställer mina fötter (mamma). Jag riktigt känner hur dem lider, och jag kan inget annat än ge dem medlidande. Tånaglarna är en pina, jag har förhårdnader överallt, torrhud och sår. Ett tag tänkte jag unna mig själv en fotbehandling men efter helgens inköp av en ny dator känner jag att fötterna får omplaceras.

Jag har lagt märke till att alla amerikanare har minst två släktingar som de ogillar, brutit kontakten med eller inte tål att se. I detta släktträd är Richards mamma, syster och systerson de drabbade. De tre har bosatt sig tillsammans, rättade sagt- hans syster har aldrig flyttat ut och hennes son i sin tur har aldrig flyttat hemifrån. Jag ska inte hänga ut några eller gå in på detaljer vad som gör dem till något alldeles unikt, med negativ betoning på unik.

Som vanligt när de dyker upp en tradition på almanackan blir det en extra krydda på tillvaron.

Wilmas systers familj har tillbringat helgen hos oss. I lördags förmiddag begavs sig hela gänget till dessa tre musketörer (Richards mamma+inneboende). Varken småttingarna eller 40 åringarna var över entusiastiska. Det var de mest osannolika halloween hus jag någonsin har skådat. Det fanns inte en decimeter fri yta, varken på tomten eller inomhus.

Under vistelsen skickade Richard sms och frågade om jag behövde bli räddad. Efter någon timme bytte han taktik och erbjöd sig att hämta mig på måndag morgon ifall jag ville tillbringa helgen där... Söt omtanke.

På kvällen var det halloween party för hela slanten. Jag träffade på telletabbisar, pirater, gud, jesus, zombies, sjuksköterskor, clowner, Mr. Harlow, poliser, lådor, superhjältar, mussepigg, horor och mycket mer därtill.

På söndagen var jag på en slags nöjespark där jag återigen fick en dos av halloween. På kvällen var de självklart trick or treating. Jag tror jag mest gapade den kvällen, dels av all enastående engagemang och för godsakerna.

Väderrapport: 30 grader
Saknar: mammas lax
Saknar inte: plugg + svenskt väder
Önskar: att det var torsdag


 




Cade, jag, alexandra, rica, catilin, CJ, wilma





(För er som fortfarande inte fattar: Klicka på de små bilderna för att se dem större)


Kjam mig

Då var värmen tillbaka och temperaturen ligger i dagsläget på 27 grader. Jag har varit med i skoltidningen, haft slappa dagar och tråkiga fotbollsträningar.

Jag har vart här i snart 3 månader, det leder till att jag kommit in i rutinerna och vet hur den amerikanska vardagen och dess livsstil fungerar.

Jag skulle vilja säga att de enda likheterna mellan USA och Sverige är de tre basbehoven: tak över huvudet, mat för dagen och kläder som värmer kroppen. I Santa Clarita, där jag bor, kan du hitta allt. Det är en förstorning av Sverige. Du kan hitta den exakta affären med de saker du söker och den perfekta kiosken med smakupplevelser som tillfredställer dina smaklökar. Konkurrensen är enorm eftersom affären bredvid har ännu större utbud med lägre priser.

Ändå så lever vi på samma planet med samma mål. Vi går till skolan och jobbet, gör våra läxor (förhoppningsvis), tittar på tv, loggar in på facebook, äter den rostade smörgåsen…

Men uppfostran är en stor skillnad. Nu jämför jag med mammas och pappas sätt att handskas med motstånd, det är ett milt sätt utan massa krussedull. 
Måste även klargöra att mina värdföräldrar är guldvärda. Det finns inte i min värld att jag & mina värdföräldrar kommer höja rösten mot varandra eller lämna rummet med sura miner.

Som jag har märkt straffas amerikanska barn för allt, om betygen är dåliga eller tonläget har tendens till att vara tyket. Lärarna är mer strikta här, om man pratar eller rör sig utan deras tillåtelse får man lämna rummet eller skriva upp sitt namn på tavlan. Mobiltelefon, ipod eller försening är absolut inte tillåtet. Students service kommer ständigt in med blåa kort som ger besked om vems tur det är att träffa rektorn.
Ändå lär sig inte ungjävlarna! Oavsett om de blir hotade med relegering sitter de med nonchalant stil med fötterna på disken.

Ordet fredag har en speciell klang, oavsett var i världen man befinner sig. Denna Halloween helg kommer bli kalas. Mer detaljer, tankar och åsikter kommer…






Kram Anna

Av alla seniors återstod det tillslut 10 kandidater, 5 Kings och 5 Queens. Att utse skolans kung och drottning på årets homecoming dans är ju lättare sagt än gjort. Efter många ansträngande röstningar fick de äntligen stå i rampljust under brunchens rally. Jag kunde inte sluta le. Föräldrarna intog platserna längst väggen och kameran var i högst hugg i hopp om att fånga deras små guldstjärnor på bild. 

På kvällen stod fotbollsmatch på agendan och jag kan inte ens föreställa mig hur många timmar dessa homecoming damer gjort i ordning sig. Under pausen blev de inkörda av varsin cab där papporna var chauförrerna, sedan gick det i tur och ordning på röda mattan kross över hela fotbollsplanen med sin kära fader tätt intill sig. En lite nätt puss på kind och pappas flicka var nu i killens sällskap. Med blommor under armen stod de helnöjda på scen när rektorn intog mikrofonen.  
 

Värdpappa Rich skjutsade oss till Jimmy Deans, och nöjda och belåtna trallade vi bort till homecomingen dansen.

Tro det eller ej, men homecoming är ingen big deal på Hart (om man bortser från allt krussedull inför king och queen). Vi tog varken del av tajta långklänningar, extra mycket smink eller fint uppsatt hår. Kan dock med glädje tala om att shorts var ett bra val, puuuh vad varmt det blev!!

Jag är inte den som sitter på läktaren och skådar folk som släpper loss. Men den första kvarten kände jag mig som en 80 åring som precis fått reda på sanningen om dagens ungdomar. Efter 16 minuter hade rynkorna försvunnit och jag var en av de pinsamma ungdomarna. Jag ska inte gå in på detalj hur dansen fungerade, för då lär vissa av mina kära bloggläsare få hjärtattack.

Men ack ackackackkaaa var roligt det var!!!!!!!

Tack & hej det var allt för idag








kram lillasyrran

Kylan börjar smyga sig in över Santa Clarita och jag kan med glädje slänga på mig Uggsen utan att få dåligt samvete. I veckan har jag andats in hösten, luften känns klarare och ljuset är mörkare. Det har vart runt 65 Fahrenheits (nej madde, det är inte samma sak som 65 Celsius), utan det motsvarar 18 Celsius. Konstigt nog så uppskattar jag detta väder, dock får det inte bli kallare, javissst låter jag bortskämd.
Istället för att raka benen och oroa sig över svettlökar har jag som alternativ att sätta på mig en mysig hoodtröja och ett par sköna tofflor och studsa iväg. Har dock insett att jag måste uppgradera min garderob. När jag tittar vad min garderob har att erbjuda så är det färgglada sommartoppar och klänningar. Det är endast en ynklig tjocktröja som ger sällskap med de korta shortsen, bortsett från två stora hoodisar som jag har fått av Richard.

Idag har jag vart på bibel study, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Visst att jag är konfirmerad, men jag är tacksam att min värdfamilj inte ödslar tid på kyrkan. Dock är kyrkan något helt annat här än i Sverige, här är den underhållanden och ett sätt att umgås på.

The bible study går ut på att lyssna, sjunga och äta kakor i ungefär 20 minuter. Min syn på kristna folk har helt förändrats, den man minst förväntar sig ska vara kristen skriker ”amen” högst. Det är sjukt fascinerande att se ungdomar i min ålder så troende. Jag och den tyska utbytesstudenten utbytte många blickar eftersom vi inte är vana vid detta. Dock respekterar jag det. Det är en sak jag har lärt mig under min tid här, att jag måste respektera allt den nya livsstilen har att erbjuda.

Ha en trevlig helg svennar!




(idag bjuds en bild på Katie och hennes två sköldpaddor
från Chinatown, Timo och Anna)

kram Anna

Vissa dagar är den andra lika, medan vissa dagar sticker ut från mängden.

Denna lördag erbjöd jag mig att passa CJ eftersom Wilma och Richard skulle på musikal.

Jag och Cj följde Cade till ett födelsedagskalas, sedan rullade vi chokladbollar eftersom fint besök väntade- Wilmas föräldrar! Kan även passa på att samla guldstjärnor hos moncan och berätta att jag dammsög mitt rum och erbjöd mig även att ta andra delar av huset.

Hennes föräldrar bor i San Francisco men spenderar nästan mer än halva året i Pennsylvania. I måndags tog de bilen från Pennsylvania och korsade hela landet och nu befinner de sig här, innan de på måndag sätter sig i bilen den sista biten hem.  

De anlände innan Wilma och Richard kom hem. Helst plötsligt förvandlades min harmoniska stund som barnvakt till än mer ansträngande situation.

Så fort Kathy (svart liten rackarhund) får chansen rymmer hon. Självklart rymde hon när Wilmas mamma konstant gick in och ut. Jag sprang runt på gatan och jagade henne samtidigt som Cj befann sig på läktaren och gjorde en vinnarinsats när han bara stod och skrek. Jag såg bilder i huvudet hur jag skulle berätta för de övriga familjemedlemmar att Kathy blivit överkörd eller bortsprungen. 
Sedan glömde även Wilmas mamma att stänga garageporten x-antal gånger, vilket resulterar till att Emily (den döende hunden) som bor i garaget lunkade iväg.
Jag kan med glädje meddela att båda hundarna lever!

Ikväll är det kickback hos Devon och sömn hos Alexandra som gäller. Men imorgon bitti är jag tillbaka på hemmaplan, för då är det självfallet svenska pannkakor som gäller!

 kram Anna

Vi européer är inte överdrivet ambitiösa när vi kommer till högtiden Halloween, i bästa fall har vi en pumpa med ett ljus i stående på trappan. Kanske den 10 åriga pojken halvhjärtat klär ut sig med hjälp av en läskig mask i hopp om lördagsgodis. Pojkens förväntningar dör snabbt när husägaren meddelar att de tyvärr inte har något godis.'' MEN, du kan få en guldtia!'' Pojkens leénde kommer genast tillbaka.

Här taggar de för nästa års halloween dagen efter halloween.  

På halloween i Sverige går ungdomarna in med inställningen att få en skönare fylla än vanligt. Kanske vi har något nytt gossip på måndag morgonen eller så var kvällen suddig och svart.

Likt amerikanska filmer vet varenda kotte att halloween i America är fantastiskt stort!
Bland alla spöken, vampyrer och häxor finns även ett stort ljus som livar upp stämningen -  tjejernas klädsel! Mina kompisar har förvarnat mig att halloween är en ursäkt för tjejerna att bete sig hur de vill. Killarna står dreglande bredvid, iakttar och tar emot.

Idag skulle vi halloween shoppa i hopp om att hitta den fantastiska klädseln. Jag hade från första början bestämt mig för att vara pippi långstrump. Min plan suddades fort ut eftersom jag inte kunde hitta någon klädsel för det. Jag fick mig ett gott skratt när jag kom in i den första affären. Mina förväntningar på halloween kostymaffär stämde inte riktigt överens till den ''underklädsaffären''.

Hur som haver barnen kär. Morfar och farmor ni får ursäkta ert barnbarn, men jag föll rätt i gropen. Jag köpte en ’’sjömans dress’’, visst det var ingen långklänning men den funkar för att våga visa värdmammsen. Ni får se bilder när dagen D kommer…

 
I eftermiddags följde jag med Michael och Sondre till Downtown L.A för att titta på en basketmatch, Los Angeles Clippers vs Denver Nuggets. 

Nu är klockan alldeles för mycket och jag säger godnatt för mig.

 




kram Anna

I familjen Bexell har alla efter 16,5 år tillsammans hittat sina roller. Idag vet vi tillexempel att mamma är den familjemedlem som vi alltid väntar på när vi ska någonstans. Dock kan jag inte klandra henne eftersom hon är den enda som tänker på fler än sig själv när packningen sätts igång.

I familjen Fry är Wilma den enda som tänker ’’outside the box’’. Hon packar till sig själv och killarna, löser matsäck med godsaker, musik som underhållning, får bilen tvättad och tankad, hon tänker på sovgrejer, ser till att djuren överlever m.m. Trots detta är Richard alltid den vi väntar på. Jag och Wilma diskuterar grejer han kan tänkas göra, men vi kommer aldrig fram till vettiga hypoteser.

I fredags eftermiddag, bara en timme efter utsatt tid, hoppade vi in i bilen mot San Francisco.

Som vilken normal människa som helst tycker jag att en bilresa på 6 timmar inte är något att hänga i granen. 
Om man utgår från situationen får denna bilresa högsta tänkbara betyg. Vi tog den störta bilen, vilket resulterade till att jag fick alla 3 säten där bak för mig själv. En dröm som äntligen blev verklighet. Jag hade min kudde och en filt och kunde ligga helt utsträckt, jag löste komplikationen med säkerhetsbältet på ett enastående sätt.

Både jag och Wilma gillar att prata, så hon var tvungen att titta bak hela tiden, tillslut var jag rädd att hon skulle bli åksjuk, då tittade jag på film på deras mini tv vilket fick tiden att rusa iväg. För er som vill anteckna vad jag mer gjorde under bilresan så sov jag och läste en bok som mamma har skickat. Vi hade tre värdefulla pauser: matpause, toapause och snackspause.

Nästa dag tittade vi på en fotbollsmatch som spelades mellan college lagen Cali och UCLA. Det var en förstorning av high school. Tv är på plats och istället för att ha mamma & pappa som hejarklack har du nu fans som bär ditt nummer. Alla är delaktiga på ett eller annat sätt: antingen är du fotbollskillen som tränar mer än 4 timmar/dag eller tjejen som satsar på en framtid inom bandet. Du kan välja att vara dansbruden med långt brunt hår som älskar uppmärksamheten under pauserna när du och laget shakar den avklädda kroppen eller så kan du inta rollen som cheerbrud och dejta fotbollslagets stjärnskott. Men det räcker gott och väl att vara en i mängden som bidrar med stämningen på läktaren.

Wilma och Richard kände en av spelarnas familj, så efter matchen fick vi äran att hälsa på honom. När jag skådade föräldrarnas ansiktsuttryck som var fyllda av stolta leenden, kom jag på hur mina barn ska uppfostras. Jag vill bli den stolta mamman till sonen som grannpojkens datorskärm är fylld av bilder på. Golfproffs, skådespelare, fotbollsproffs, hockeystjärna - you name it!

Vi åt brunch på ett utsökt crepes ställe. Jag har inte överdrivet mycket erfarenheter av crepes, men jag har svårt att tänka mig något godare. Jag beställde crepes där fyllningen var nutella, jordgubbar, banan och chokladsås, och tillbehör var vaniljglass och grädde. Ja, alldagliga svenskar, denna blandningen kanske får er att rynka på näsan. Men den dagen du vidgar dina vyer och testar något annat än pannkakor med socker och sylt, kommer du inse att världen har mer att erbjuda.

Idag (måndag) sjukanmälde Wilma mig och vi åkte hem igen. Nöjda och glada efter helgens vistelse!











kram Anna

Hur utnyttjar jag timmarna här? Vad har jag inte gjort? Vad gör mig lycklig? Vad gör mig svag? Vad hoppas jag på? 

Hur utnyttjar jag timmarna här?

Eftersom jag har fotbollsträning sista lektionen varje dag resulterar det till att jag är oren och illaluktande. Därför är mina kompisars dusch något jag känner mig hemma vid. Eller så slänger jag av mig de svettiga strumporna och benskydden och springer runt i träningskläder. Jag, han, hon, den, det. Vi är inte dem som hänger läpp över små skit.

När vi har haft sovmorgon har det firats med en uppfriskande frukost tillsammans, när vi har slutat tidigare har det vart ett angeläget tillfälle med en vända till shoppingcentret och när vi skulle stötta varandras val av pojkvän har vi käkat middag på restaurangen han jobbar på.

I helgen har mina timmar spenderats på en halv fotbollsmatch, för att sedan få tillfredssälla mina behov på ett annat vis. Röda muggar, sköna amerikanare, kall pool och beer pong- jag lever min nya livsstil.   

Jag har vart på Art festival med familjen. Det är en festival som är här en gång om året, fina påhitt och skulpturer fanns högt och lågt, höger och vänster. Med en smoothie i handen kunde man njuta av andras talang. Ordspråket: ''kul när det går bra för andra'' fanns nära om hjärtat.

Jag har firat Alexandras födelsedag med ett gäng. De amerikanare som befinner sig i min närhet är riktigt sköna. Det är ju trots allt folket som gör tillvaron.
Med tanke på att alla mina bästa tjejkompisar har ”pojkvänner” så är det väldigt mycket pussenutt och då kan man ju inget annat än att sakna sveriges atmosfär. (Tolka det hur du vill)

Hart high School har unnat sina elever långhelg. Vi utnyttjade dagen med en tripp till stranden Carpinteria. På kvällen blev det Panda Express och jacuzzi bad hos Ryan. 

Imorgon ska jag proppa i mig ett stort grönt äpple och kila iväg till affären för att köpa köttfärs. Eftersom jag är ledig imorgon erbjöd jag mig att stå för middagen. Äntligen ska mammas recept på hederliga köttbullar komma till användning. Tacka gudarna att jag får hjälp av köksmästaren Katie...

Vad har jag inte gjort?  

Skaffat pojkvän.     

Vad gör mig lycklig?

När födelsedagsbarnets mamma bjuder oss tjejer på en stor amerikansk frukost. Bestående av äggröra, bacon, bagel, avokado, potatis och ett stort glas apelsinjuice. Och sedan avnjuta massage i 1,5h. Massage för hela kroppen, rubbet. Hårbotten, ansiktet, fötterna, ryggen, benen, rumpan. Tanken att jag hade glömt klippa tånaglarna försvann efter en tiondelssekund. Jag tog djupa andetag och varje muskel i min kropp njöt något obeskrivligt. Denna fantastiska lokal befinner sig 10 minuter gångavstånd från mitt hus- livsfarligt!
Mamma och kajj, jag lovar att visa er detta lysande fenomen när ni kommer.. 

Vad gör mig svag?

Eftersom jag är en del av denna familj känns det som en självklarhet att följa med på familje tillställningar, även fast Wilma och Richard ger mig fulla friheten att tacka nej.
Nu var det dags för Richards mormors 99 års dag. På med den fina klänningen och lackskorna så kör vi. Kan man ju tycka… Eller så räcker det med att slänga på första bästa byxor och någon ren t-shirt och hoppa in i bilen.

Mormor var på dåligt humör- tårtan var förjävlig, vi var idioter, dottern var en bitch och dagen hade vart skit. Mormor gick och la sig och kalset kunde fortsätta. Den första timmen gick ut på att vända in och ut på all information som en utbytesstudent från Sverige kunde ge. Har jag sett det? Har jag vart där? Vad är den största skillnaden? Vad saknar jag mest? Har jag ätit det? Firar vi det? Ska jag åka dit? ... 
Som en extra krydda delade alla med sig av sina egna livserfarenheter. Det tackar vi för.

Vad hoppas jag?

Jag hoppas att du mår strålande bra!

 

 



kram Anna

Idag har det vart den varmaste dagen någonsin i Los Angeles.







kram Anna

Då var tiden inne för lite camping. Alla utbytesstudenter från Kalifornien samlades på Pismo Beach för att dela varandras upplevelser. När vissa berättade om sina värdfamiljer fick jag ont i hjärtat. Tillexempel när en kille berättade att han delade på familjens soffa med sin värdbror, och att han hade 8 värdsyskon. Eller när en berättade om sina värdföräldrar som var fullt upptagna med att bråka eftersom de låg i skilsmässa.
Vi var sammanlagt 124 stycken. Det var mest tyskar, sedan norskar och svenskar. Jag hittade en spansk tjej som jag kunde träna mina spanska skills med och dela mina erfarenheter av billig alkohol vid tidig ålder.

Jag har äntligen börjat förstå vuxen-tjatet ’’världen är så liten’’. Jag träffade två stycken som bor i Onsala, en tjej från stan och en som vet vilka mina kusiner i Stockholm är. Det var ruskigt kul att sätta pusselbitarna på plats och komma fram till bekanta som vi har gemensamt.

Jag, Timo, Axel, Sondre och gängets chaufför Michael, startade morton i fredags eftermiddag. Michael (min EF representant) gav oss två regler som vi var tvungna att följa under helgens vistelse. 1. Ha kul 2. Inte göra barn! Vi alla var med på noterna utan några motstånd.
Att alla amerikanare har stora bilar är ett faktum, synd nog följer inte Michael trenden. Det var alldels för trångt i hans lillebil för 5 personer, 3 st tält, 5 sovsäckar, lyktor och väskor. Jag satt ihop klämd mellan Timo och Axel. Jag hatar att sitta i mitten. Allt som har med mitten att göra är obehagligt. Familjer med tre barn vet innerstinne att mitten barnet inte är lika unikt.

Vi stannade hos Michaels mormor och morfar som bor i Ventura, dom har vart gifta i 68 år och båda var någorlunda pigga och krya. Nu har mamma och pappa något att eftersträva. Grandma (som vi alla kallar henne) hade gjort 3 olika sorters kakor och plockat apelsiner till oss.
Sedan väntade yttligare 3 stopp p.g.a av Timos ständiga toalettbehov.

Vi anlände till Pismo beach klockan 22.00, vilket resulterade till att pizzan som erbjöds var slut. Vi hängde inte läpp för det utan åkte till Panda Express.

På lördagen chillade vi. (Jag försökte komma på något annat adjektiv istället för chilla, men chilla är en exemplarisk beskrivelse.) Vi åkte till outleten, promenerade hem från outleten, gick till stranden och ut på en lång pir, köpte enastående god frusen yoghurt, åkte till outleten igen, grillade, spelade charader, grillade och löste svenska skämt med stockholmare. Natten var kall och obehaglig, morgonen var varm och svettig.

På vägen hem åkte vi på 101 freeway. Det är, enligt mig, den vackraste vägen i världen. Du åker längst USA:s kust, då menar jag ordagrant längst ut. På ena sidan är Stilla havet och på andra sidan är alla torra kullar. (Dan, jag stöttar dig till 100% när du försökte få ply på familjen att titta ut hela bilresan.)

Det känns så skönt att jag har bestämt mig för min framtida bostadsort- Santa Barbara. Nu gäller det bara att hitta en förmögen man som lever upp till kraven.


När jag kom hem väntade ett paket från mamma och pappa på sängen. Det var svårare än vad jag trodde när jag öppnade det. Nu försöker jag ha disciplin på mig själv och inte vräka i mig hela den ljuvliga svenska godispåsen. (mamma, det är PERFEKTA godissmaker). Det är även en sjuk nostalgikänsla att ha en Svensk damtidning på nattduksbordet. 
Jag kan ju inte låta bli att påpeka att Daniel ser mycket mer självsäker ut nu än när jag åkte. Och att Mary är väldigt söt i sin nya frisyr.


Jag hoppas att ni hade fräschare toaletter än mig under denna helgen!






 



(klicka på bilderna för att se dem större)



ångest att klockan är 22.30 och det är 38 grader ute...


kram Anna

Jag, Katie och Timo (en skön utbytesstudent från Tyskland) har vidgat våra vyer och tagit tåget till Los Angeles och besökt Chinatown. Jag fullkompligt älskar atmosfären. Kineserna som kan vara sura, vrånga och förbannade men samtidigt påträngande, artiga och söta. De är nöjda med att kunna säga några få ord på engelska och sedan uttrycka sina känslor med kroppen. Alla stånd sålde i stort sett samma saker, men självklart kunde du hitta allt och lite till. Katie var helnöjd efter hennes köp av sköldpaddor.

Vi åt lunch på en äkta kinesisk restaurang. Så fort vi satte oss ned attackerade dem oss med alla sorters smårätter och innan vi hann blunda befann sig alternativen under näsan så vi kunde ta del av de olika dofterna. Känslan att kunna ta in de ena efter de andra alternativen, kunna spotta ut de oinbjudna smakupplevelserna eller äta tills man kände spyan i halsen var unik.

Vi bytte miljö och fortsatte till Olvera street som låg 10 minuter bort. Nu kunde vi känna doften av kryddor och mexikanskt godis. Det är nog de enda godiset jag inte gillar. Men maten är älskvärd och klänningarna är enastående vackra så det väger upp min mening. Olvera street är uppbyggt på samma sätt som chinatown med stånd och billiga priser, men jag personligen tyckte det var mer stil på Olvera street. Det var inte lika trångt och man kunde gå in i mer affär liknande ställen. Det fanns mysiga resturanger i hörnen och musik livade upp stämningen. 

Vi tog tåget hem från tågstationen där vi vinkade av Marcus för två år sedan, när vi hade hälsat på honom. Det väckte minnen efter mamma och pappas godnatt pussar. Men idag kom min värdfamiljs kompis med en svensk äppelpaj till mig, så jag fick min dos av Sverige. Hon har hälsat på sina kompisar i Sverige 3 gånger och hon fullkompligt älskar landet. Hennes son tog svenskalektioner i somras och hon vill i framtiden flytta till Sverige. När jag jämför USA och Sverige, Kalifornien och Göteborg (om det nu går?) så har jag insett hur bra Sverige faktiskt är att bo i. Men att ha framtidsplaner på att flytta till Sverige när man är uppvuxen i denna miljön och värmen får mig att tveka.


Innan varje fotbollsmatch som spelas på hemmaplan har skolan Rally. Det innebär att hela skolan samlas i gympasalen och dampar loss, bokstavligen talat. De yngsta på skolan kommer in sist och ALLA buar och kastar saker på dem. Jag var nog den enda som tyckte synd om the freshmen som blev fast tejpade på väggen av några fotbollsspelare. Stämningen var verkligen övertaggad. Alla skrek och sjöng, cheerleaderna hoppade och skuttade, de ’’mäktiga’’ fotbollsspelarna kom in springande och skolans band spelade för hela slanten.  

Min första amerikanska fotbollsmatch live var som på film. Det var fantastiskt! Sport är verkligen allt inom high school så alla var överförtjusta. Självklart hade vi infattat student sektionen, så jag kan ju inte påstå att jag följde matchen speciellt intensivt.

Jag har vart på Fair, ett litet tivoli som kommer till Santa Clarita en gång om året. Det kändes som alla på skolan var där så det var socialt och sköj. Sedan gick några hem och Alex och myste med lite té drickande och brownies.

Idag var jag och Cade (min brorsa) på Magic Mountin. Jag älskar det!!! Jag satte ribban högt och tvingade stackaren att åka grejer han tidigare inte vågat. Vi vinglade hem illamående...


 







kram Anna

Jag har alltid känt en viss avundsjuka på personer som föds med engelska som första språk. Min tanke har vart att det måste vara gudomligt att kunna tala sitt naturliga språk som alla i världen förstår, var du än befinner dig kan du alltid kommunicera.

Men min åsikt har nu ändrats. Jag älskar att vara svensk!

Att kunna diskutera killens val av frisyr och tjejens stora finne utan att någon förstår är toppen.
När någon fyller år och det är dags för Happy Birthday intar jag andra stämman på svenska, att det skär sig ger bara sången en extra klang.  

Jag har lärt mina kompisar svenska glosor och vi har ett hemligt språk som ingen förstår. Vi kan med glädje skrika adjektiv tvärs över fotbollsplanen utan att de drabbade förstår.
Jag känner dock en viss skyldighet när killarna i dramaklassen skriker bög och slampa till personerna på scen.

Igår var bara jag och lillebrorsan CJ hemma. Vi intog soffan med en smarriga glass skål och gjorde morgondagens läxor. Han tjötade konstant. Han förklarade dagens händelse, fel som läraren gjorde, bra och dåliga grejer med hans läxor, visade mig de rätta svaren m.m.. Nu kan jag äntligen sätta mig in i rollen som äldsta barn och jag måste be om ursäkt för alla tjatiga dagar Marcus!

High shool slutar aldrig att förvåna mig. Idag fick jag reda på att varje fotbollsspelare har en egen cheerleader som måste ge grabbarna en present innan varje match. Det är alldeles för mycket manlig makt på den asså.
Tyvärr har jag (så långt ifrån cheerbrud man kan komma, förlåt Kada) hamnat i fällan och måste till morgondagens match ge en lite present till en kompis. Men han är snäll och fjäskade gulligt så jag är glad ändå.

Katterna har äntligen uppfattat min vilja och insett att min säng är min säng och deras katthår inte är acceptablet. Dock har jag inte fått ply på kameleont Freddys mat (som består av små flygande instekter), de befinner sig i en burk i mitt rum och låter konstant. 

Jag hoppas att ni mår bra!
 



kram Anna

Här i en annan del av jordklotet trivs jag som fisken i vattnet.

Det är små grejer som piffar upp skolans vardag. Varje morgon tittar vi på olika tv inslag som ASB klassen har gjort, det varar i cirka 10 minuter och det är lika roligt varje morgon. De förklarar dagens nyheter, väderrapport m.m.
Förra veckan under lunchrasterna spelade de manliga lärarna dodgeball mot killarna. Observera könet manlighet. Jag var galet sugen på att vara med, men tanken log mig att mina dodgeballs skills inte är på topp så jag lät bli.

Min dramaklass är fantastisk. Den påminner om en gott&blandat påse. Klassen har en blandning av allt. Svarta, röda, goda, dåliga, trötta, enastående. Vissa tror seriöst att dem kan satsa på en karriär inom skådespelarbranschen, trots att de saknar allt som har med talang att göra. Dom säger de inövade replikerna samtidigt som de skojar till det med ett litet balettskutt. Självklart finns även de osäkra med hängig rygg, man märker hur ögonen flackar och de glömmer genast allt de tränat på kvällen innan. Så har vi den trötta typen som har valt klassen av samma anledning som mig- undvika överansträngning. De sitter sovande med musik i öronen och agerar nonchalant. Missförstå mig inte, jag är inte den sovande typen, trots att jag fick 7 av 56 på de senaste dramaprovet som handlade om grekernas gudar. Grabben bredvid mig var uppriktigt nöjd över sina 2 rätt, jag kunde ändå inte sticka under stolen med att jag var speciellt nöjd över mitt reslutat.

Förra veckan hade skolan minimum dag, efter att ha avnjutit en god lunch med ett trevligt sällskap hämtade jag mina bröder när dem slutade. Jag kände mig extra generös så jag bjöd killarna på en glassdrink. Sedan drägglade vi efter godsaker i affären och köpte ingredienser till chokladbollar. Nu är kokosbollar den nya trenden och mammorna fortsätter fjäska för mig i hopp om recept.

Jag kan inte låta bli att berätta om mitt livsupptäck, Menchies. Det finns inte ord nog som beskriver den briljanta idén. Du har din fulla frihet att välja vilka smaker på frusen yoghurt du vill. Det finns alla frukter du kan tänka dig och små detaljer som M&M, karamell, vit choklad mousse, peanut butter med choklad, grädde, strössel, chokladpitar, coccos, olika såser m.m.. Det bästa av allt, du serverar dig själv. Sedan väger du ditt underverk och plockar fram det lilla kreditkortet.

Häromdagen följde jag med en norsk utbytesstudent och hans värdpappa Mikael (som även är min EF representant) till Los Angeles för att titta på när The Angeles spelade (baseball). Det var lite smått otur att vi kom försent och inte blev insläppta. Vi tröståt på Panda Express och åkte till Downtown Disneyland. Mikael är ett barn i vuxenkropp, det är tur att alla är olika för han är klockren.

Jag och Katie har tagit en tripp till Magic Mounting. Liseberg är en myra som jag just stampat på. Vilket glädjerus det är att sväva i luften utan vetenskap vart man ska ta vägen. Jag gjorde ett riktigt smart köp då jag köpte årskortet, man tjänar på det redan efter 2 gånger. Hela månaden oktober handlar om Halloween och Magic Mounting lär vara helt fantastiskt under den perioden, så jag kan ju säga redan nu att jag lär bli där minst en gång i veckan.

Mina rutinerade färgahåret-kompisar erbjöd sig att färga mitt hår brunt. Jag är ju inte den som bangar så i dagsläget är jag brunett. Om jag kan lita på instruktionerna kommer färgen vara i 3-4 veckor, skönt att veta att jag kan stämma dem annars. Jag tröstar mig med att jag slipper se mig själv, för det är ju trots allt värre för folket i min närhet.
Jag skickade ett sms till Wilma om min förändring och hon började genast skicka tröst sms om hennes äldsta son som har testat allt från blått till rosa. Då kände jag mig helt plöstligt tråkig som inte slog till med gult hår...

Angående Halloween utklädsel lutar det i dagsläget åt Pippi Långstrump.









kram Anna

I fredags sov jag över hos Katie. Det enda som krävdes var en soffa framför tv:n, en filt över kroppen och en popcornskål i knät, så var det fixat. Alla amerikanare jag har träffat får jag en sån skön känsla av. Föräldrarna till de kompisar jag hänger med får mig att känna mig så himla bekväm. Det finns aldrig några problem och de uppmanar mig att alltid att känna mig som hemma.

I måndags var det laybour day vilket betyder att alla var lediga, detta firades med öken. Min kompis pappa tog med mig och fyra tjejer till deras ökenhus i Johnson Valley. 
Stor eloge till pappsen som klarade första etappen -  bilresan.    

Öken är fina grejer. Det är en mix av allt vidrigt, mysigt, roligt och pirrigt man kan tänka sig.

Precis som på film låg de närmaste husen flera minuter ifrån varandra och närmaste affär var 20 minuter bort. Om någon stackare bor där året runt måste de vara en sorlig ensamvarg eller valt att utnyttja de exemplariska tillgångarna till att odla droger på.

Vi hade allt som behövdes. All sorters mat, snacks och dricka man kan tänka sig. Tillgång till elektricitet, varmvatten, toalett och ett klockrent sällskap.

Vi använde deras fyrhjulningar flitigt. Upp, ner, fram och tillbaka. Jag kan inte förneka att det pirrade så där gottigt i magen. Ibland kändes det som att vi satte livet i insats, men sist jag checkade så levde jag så det är lugnt. Vi var tvungna att konstant svalka oss i deras tunna för det var ruskigt varmt. Jag lovade mig själv att aldrig mer klaga på Sveriges kyla (men jag ångrade mig genast när jag såg temperaturen hemma i Sverige).

På kvällarna grillade vi kött och korv med smarriga tillbehör och avslutade middagen med grillad marshmallow i hopklämd av choklad och digestivekex. På natten tog vi en tripp med fyrhjulingarna och beskådade den underbart vackra himlen. Har aldrig sett så många stjärnor på en och samma gång.  

Väl hemma fick jag en sådan otrolig nostalgikänsla från hemma i Kullavik.
Jag tog en snabb dusch sedan väntade grillad kött med potatis och sallad, tända ljus och god efterrätt. Wilma hade städat mitt rum och bäddat min säng fint. Hon hjälpte mig att tvätta de sandiga kläderna och påminde mig om fotbollsskorna.

Trött och sleten tog jag fram spanska boken. Tanken slog mig kort därefter att jag inte behöver röra den skiten så jag satte mig framför 90210, fina grejer. Jag kan med glädje meddela att jag inte pluggar särskilt mycket. Jag gör mina läxor och ler mot läraren, mycket mer än så behövs inte.

 





kram Anna